Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- En storman i andens värld. Djäkneliv
- Johannes Messenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han under händer haver. Hans salig fader haver ock i denna
församlingen i många år en trogen och nitälskande lärare
varit.» Förty hoppades borgmästare och råd, att Hans
högvördighet biskopen »täcktes gunsteligen bemälte pedagogi
ringa belägenhet behjärta» och förunna honom sockengång
såväl i stadsförsamlingen som i angränsande landsförsamlingar.
— Vid Uppsala barnskola hade skolmästaren ingen fast
avlöning. Ett år utgjorde lönen för hans arbete 7 daler
silvermynt, d. v. s. en daler mer än skarprättarens.[1]
När man under medömkan läser om lärarkallets vedermödor
i gamla tider, bör man emellertid komma ihåg, att de flesta
pedagogerna efter en tids trälande vid skolan belönades med
ett mer eller mindre fett pastorat, »blevo utur oket släppte»,
såsom det hette.
Johannes Messenius
sid. 296 (266) st. 1, 298 (268) sista st. r. 7—näst sista raden
hade efter studier vid jesuitiska högskolor gått i Karl IX:s
tjänst och blev år 1609 utnämnd till juris professor i Uppsala.
Här samlade han omkring sig en talrik skara lärjungar, vilka
voro honom varmt hängivna ej blott för hans fängslande
framställningskonst utan även därför att han använde nya
och mera roande undervisningsmetoder. Han lät ungdomen
spela svenska komedier, som han själv författade. På
Distingsmarknaden fingo studenterna uppföra hans komedi
[1] Något som förefaller oss nästan ofattbart var, hur den tidens
pedagoger och barn stodo ut med det oväsen, som uppkom, när ända till
fem lärare samtidigt undervisade var sin skolklass i en och samma sal.
Men faktiskt är, att när det år 1825 var fråga om nybyggnad för Skara
skola, talade en av lektorerna varmt för den gamla goda anordningen
med undervisning av flera skolklasser i en och samma sal. Att den
skulle störa och distrahera lärjungarna, vore bara prat. Tvärtom
vittnade erfarenheten om att »barnets uppmärksamhetsförmåga övas och
stärkes genom nödvändigheten att, oaktat dånet från flere klasser
omkring honom, endast höra, vad i hans klass bör höras». Och kroppsaga
behövde mera sällan tillgripas — menade denne pedagog — då den
utövades inför hela skolan och därigenom blev mera avskräckande.
Samma auktoritet avstyrkte eldning i skolsalarna med följande
motivering: »Den osunda luft, som många människors vistande i ett rum
plägar medföra, bliver enligt en känd naturlag osundare genom värma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0438.html
