Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Slaget vid Breitenfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock anblicken av Tillys regementen. De utgjordes av
välövade, härdade kämpar, övermodiga genom ständiga
framgångar. Ett samtida svenskt ögonvittne skriver: »Rivet,
slitet, smutsigt såg vårt folk ut mot de försilvrade, förgyllda,
fjäderbuskade kejserska; små voro våra svenska och finska
hästar emot de stora tyska hästarna; intet stort utvärtes
anseende bragte våra svenska bonddrängar på platsen emot de
romarnäsiga[1] och snorrhättiska[2] tillyaner.» Men det var män,
som härdats genom mången hård kamp i de ryska och polska
krigen.
Gustav Adolf, som kände sina gossar, hade vid ett
tillfälle ej långt förut yttrat om dem: »Desse, som jag nu hos
mig har, äro väl arme svenske bonddrängar, dålige till
utseendet och illa klädde; men de slåss bra och hoppas
inom kort bliva bättre klädde.»
Och inom hären bodde den förtröstan, som Gustav Adolf
uttalat i stridspsalmen:
Förfäras ej, du lilla hop,
fast fiendernas larm och rop
från alla sidor skalla.
De fröjdas åt din undergång,
men deras fröjd ej bliver lång.
Ty[3] låt ej modet falla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
