- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
132

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Slaget vid Breitenfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock anblicken av Tillys regementen. De utgjordes av
välövade, härdade kämpar, övermodiga genom ständiga
framgångar. Ett samtida svenskt ögonvittne skriver: »Rivet,
slitet, smutsigt såg vårt folk ut mot de försilvrade, förgyllda,
fjäderbuskade kejserska; små voro våra svenska och finska
hästar emot de stora tyska hästarna; intet stort utvärtes
anseende bragte våra svenska bonddrängar på platsen emot de
romarnäsiga[1] och snorrhättiska[2] tillyaner.» Men det var män,
som härdats genom mången hård kamp i de ryska och polska
krigen.

Gustav Adolf, som kände sina gossar, hade vid ett
tillfälle ej långt förut yttrat om dem: »Desse, som jag nu hos
mig har, äro väl arme svenske bonddrängar, dålige till
utseendet och illa klädde; men de slåss bra och hoppas
inom kort bliva bättre klädde.»

Och inom hären bodde den förtröstan, som Gustav Adolf
uttalat i stridspsalmen:

Förfäras ej, du lilla hop,
fast fiendernas larm och rop
från alla sidor skalla.
De fröjdas åt din undergång,
men deras fröjd ej bliver lång.
Ty
[3] låt ej modet falla!


Mod och förtröstan mötte också konungen ur allas blickar,
när han red utmed leden, ordnande och vänligt språkande
med sina män. »Skjuten icke, gossar», sade han till
musketerarne, »förrän I sen vitögat på fienden!» och ryttarne gav
han det rådet: »Hamren icke svärden slöa på de stålklädda
österrikarne, utan stöten först ned hästen, så blir den ovige
ryttaren lätt besegrad!»

Det var två slags krigskonst, som denna dag skulle mäta
sig med varandra. Tillys här stod i enlighet med den spanska
krigskonstens regler uppställd i ofantliga fyrkanter med ända
till 50 led — tunga massor, vilkas anfall dittills alltid hade
krossat motståndarne. Ryttarne voro iförda tunga
järnrustningar, ett dåligt skydd mot eldvapen. Men fotfolkets
huvudvapen på den kejserliga sidan var icke musköten utan
ofantliga pikar, nära 6 meter långa. Musköterna voro så

[1] Med sina romerskt krökta näsor.
[2] Antagligen förvrängning av det tyska schnurrbärtig = med sina knävelborrar.
[3] Därför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free