- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
264

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - »Bergverkens översvinneliga välsignelse»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slags hjul och maskiner, medels vilka man från gruvans
botten uppfordrar vattenmassorna, som skulle vara
outtömliga, om man ej ideligen pumpade upp dem.»

»Ingenting», tillägger vår sagesman, »är mera ägnat att giva
en föreställning om den av Vergilius skildrade underjorden.»

Gustav Adolf besökte själv elva gånger Kopparberget.
Han märkte, hur nödvändigt det var, att han på ort och ställe
förvissade sig om vad som behövdes för bergverkens
förkovran, och vilka brister som måste avhjälpas. Då några
personer i hans omgivning vid hans besök år 1620 sökte
övertala honom att ej gå ned i gruvan, där året förut ett stort
ras inträffat, svarade han blott: »En konung bör syna sin
skattkammare.» Och när han sedan såg malmen glimma från
bergväggarna, utbrast han förtjust: »Var månde någon
potentat vara, som haver ett sådant palats som det vi nu stå
uti?»

Som exempel på hur ingående Gustav Adolfs intresse var
för bergverken kan tjäna följande brev, som lika väl kunde
vara skrivet av hans farfar. Det är ställt till en man, som
fått sig upplåtet ett nyupptäckt kopparstreck vid
Skinnskatteberg. Konungen skriver: »De små kopparlapparna
anlangande, som du Oss alltid sänder, så såge vi heller, att
du sände Oss skeppundetals. Vele ock, att du icke mera för
Oss om sådana saker angiva skall, än som det framdeles kan
sig uti själve verket befinna låta. Och må du komma till
Oss i Örebro, och veta berätta, huru det kopparstrecket sig
haver, både i bredd och längd, och om det sig något
förbättrar, så att det kan löna omkostnaden.»

*     *
*



Även Norrlands »slumrande millioner» började vid denna
tid låta tala om sig. I början av 1640-talet var det nämligen
en bonde, som fann ett järnmalmsstreck i Övertorneå socken;
och den bergmästare, som regeringen skickade dit, ansåg, att
där var »god förhoppning till ett stort järnbergverk». Då
togo tre utländska affärsmän, två holländare och en tysk,
saken om hand och satte in kapital för att få i gång
bruksverksamhet här uppe i höga Norden; och så kommo Kengis’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free