- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
265

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - »Bergverkens översvinneliga välsignelse»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

järnbruk till. Den ledande kraften var holländaren Abraham
Momma
, som tillsammans med sina bröder Jakob och Willem
skulle inlägga betydande förtjänster om olika grenar av den
svenska industrin och affärsverksamheten. Han gjorde själv
en resa till ort och ställe och fann, att mycket var att uträtta
här, men att också mycken lojhet och oföretagsamhet först
måste utrotas bland bönderna i trakten. »De ligga», inberättar
han till Axel Oxenstierna, som var mycket intresserad för
saken, »hela långa vintern i sina pörten och sova. Och de
finnas, som säga, att bruken snarare böra hindras än befordras.»
Till dem, som gingo med så upplysta funderingar, hörde även
Torneå borgare, vilka på allt sätt sökte förhindra, att
bruksrörelse uppstode i närheten av deras stad. Ty då skulle ju
trakten bli överbefolkad! Och hur skulle så många människor
kunna få livsmedel däruppe? Ja de goda Torneåborna
upptändes i en hast av en rörande omtänksamhet även för de
stackars lapparne. Men dessa satte alls inget värde på
borgarnes medlidsamhet utan protesterade mot deras försök
till självtaget målsmanskap och betygade, att de hade stor
fördel av bruket, ty de tjänade mycket pengar på körslor
för dess behov. Ja de »tackade Gud, som deras landsgränser
med bergverk välsignat hade».

Bland bönderna i trakten började också de nya tillfällena
att tjäna pengar avsätta ett begynnande välstånd i stället
för det forna armodet. Bruksägarne själva rosade däremot
icke marknaden, ty järngruvorna höllo icke vad de lovat.

Under sina färder för att »bese hela landets lägenhet» fick
Momma emellertid höra, att en lapp upptäckt kopparmalm
vid Svappavara. Det blev ett nytt fält för hans
företagsamhet. Även Axel Oxenstierna synes ha bidragit med
betydande belopp för igångsättande av gruvarbete där. När
äntligen alla kostsamma arbeten med byggnader,
väganläggningar samt upprensning av floder och sjöar voro slutförda,
blev det en rätt vacker mängd koppar, som kunde utföras
härifrån. Den uppgick nämligen för tiden 1657—74 till nära
860 ton.

Men bakslaget skulle komma. De häftigankonjunkturväxlingar,
som krigen framkallade på världsmarknaden, blevo
särskilt farliga för affärsmän, som hade så många järn i
elden som bröderna Momma. Både de norrländska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free