Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - »Bergverkens översvinneliga välsignelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetades med fyrtio knektar i fyra gruvor. »Där står nu»,
skriver han, »Gud ske lov, tämlig väl till. Jag förhoppas,
näst Guds tillhjälp, att få i denna vintern till 1,000 tunnor
tämlig god malm neder till hyttan ifrån gruvan, vilket
tillförene haver ovanligt varit.» Inalles skola mer än
fyrahundra personer ha varit sysselsatta här. Av dem voro
en stor del tyskar, sannolikt krigsfångar. En kyrka blev
också uppförd i dessa trakter.
Vid denna företagsamhet låda dock även mörka minnen av
hur man tvang lapparne slita ut både sig själva och sina
renar på malmforsling ned till Silbojokks smälthytta. Malmen
kunde nämligen icke smältas uppe vid själva gruvan,
eftersom denna låg betydligt över trädgränsen. Det förtäljes, att
ännu långa tider efter gruvdriftens upphörande kunde man
av de många skeletten efter stupade renar se, var den
femmila transportvägen gått fram.
Från Silbojokk forslades silvret sedan den mer än 30 mil
långa vägen ned till kusten. Om vintern underhölls även
denna trafik med ren och ackja, men om sommaren klövjades
malmen på hästryggen. Än i dag kan man se rester av de
gamla klövjevägarna här uppe i ödemarken. De bestå av
smala kavelbroar, nätt och jämnt så breda som behövdes för
klövjehästen och dess förare.
Men under det krig med Danmark, som utbröt 1643, blevo
bruksknektarne tagna till skansarna i Jämtland, och
gruvföretaget synes ha kommit av sig. Under Karl X:s krig
med Danmark blev hela anläggningen förstörd år 1658.
Sedan dess har den egentligen aldrig repat sig. Dock upptogs
gruvdriften mot slutet av 1700-talet och pågick till 1807.
De malmförande kvartsådrorna äro en dryg kilometer långa,
och silverhalten är ganska god.
Vid Silbojokk vittnar nu endast en obetydlig slagghög om
svunna storhetstider. En stor del av byarna i den nedanför
liggande bondebygden leda emellertid sitt ursprung från
hållstugor och nybyggen, som växte upp utmed transportvägarna
till gruvan. Och efter gruvdriftens nedläggande var det
mången bergsman, som slog sig ned såsom nybyggare i dessa
trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
