Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna
- Jordbruk, skogshantering och jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilket under den beständiga krigstiden 1621—1648 betydde
inalles omkring 100,000 man i ett land med blott en million
inbyggare.
*
För skogen började man denna tid intressera sig mer än
förr,[1] ty man såg, att det var pengar att tjäna på virke i
utlandet. Redan nu började farhågor för skogsbrist yppa
sig; och det kunde icke bli annat, så ohejdat som det
slösades med skogen både hos allmogen och vid bergverken. Det
myckna svedjandet framkallade alltemellanåt väldiga
skogseldar. De klagomål, som i anledning härav framställdes på
riksdagarna, ledde slutligen till 1647 års »stadga och ordning
om skogarne i riket».
Skogsordningen inledes med ett högstämt lovprisande av
Sveriges naturrikedomar. »Eftersom den högste Gud», heter
det, »genom sin gudomelige vishet haver behagat att lägga
detta Vårt rike Sverige nordest uti världen och det, samt
dess underliggande landskap, kölden att underkasta så ock
med åtskillige berg, store sjögar, strömmar och moraser att
fatta: alltså haver hans godhet däremot försett, försörjt och
beprytt detta rike icke allenast med fruktbar jord till
sädesväxt, ängevall och boskapsbet utan med härlige och
överflödige skogar, allehanda god, fast och nyttig art av träd,
tjänlig till åtskillige slags byggning, seglats, bergsbruk-arbete,
tarvfäll,[2] handel och vandel och annan nödtorft, sedan
välsignat bergen med allahanda art av malm, järn, stål, koppar,
silver, svavel, vitriol, alun, rödfärg, etc, så ock med kostelige
strömmar, bekväma sjögar och farter, så att allt det, som i
så måtto kräves till landsens kultur, förbättring och prydnad
och annorstädes sällan finnes tillsamman, här hos oss haver
sig samlat tillhopa och likasom i ett knippe förbundit, att
befordra inbyggarnes näring och förkovring, där det med
skäl hanterades och med flit och idkesamhet, så ock med
förnuft och vetenskap drivet och nyttjat bleve.
Men så måste man däremot förfara[3]», heter det vidare, »att
de kostelige och högt nödtorftige skogar bliva icke rätt
brukade utan missbrukade och likasom försåteligen utödde»,
[1] Jfr bd II: sid. 491.
[2] Hygge till husbehov.
[3] Erfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0271.html
