- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
270

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGS BÖRD ORNA.

till stor skada för landet. Till botande därav begränsades
nu bl. a. rätten att svedja till de fall, då det verkligen kunde
anses gagnande och ske utan fara för skogseld.

I detta sammanhang stadgades ock: »Alle som komma på
skogarne strykande och utan uttryckeligt lov och minne
anten där svedja eller sig där nedersätta, dem skall man fritt
söka att fånga och, såsom andre skadedjur, beflita sig om
att avskaffa, där Vi vele att våre landshövdingar och
befallningsmän skola med högsta flit hålla hand över.

Där sig någre finnar uti dessa förledne åren på de store
skogarne i Västernorrland, Dalarne, Bergslagerne och
Värmland nedersatt och byggt hava, då skola Våre landshövdingar
med lagmännen, häradshövdingarne och nämnderne hålla
därefter en flitig rannsakning. Och så framt deras byggande
befinnes landet och bergsverken mera hinderligit än
befor-derligit, då må hans byggning och torp utrivas och avskaffas,
deras sveder med säden dem ifrån tagas. Och om någon
sedan finnes att utan tillstånd där arbeta och bygga igen,
den skall fängslas, hans byggning uppbrännas, och have
därhos förgjort sitt arbete.»

*



Jaktlagarna antogo denna tid en karaktär, som övergick
rent av till grymhet. I Gustav Adolfs »stadga om älgsdjurs
fällande på Åland», given år 1620, erinras om ett förut
utfärdat strängt förbud, som likväl »utav en part ringa bliver
aktat». Men, heter det, »efter Vi så litet som våre förfäder,
fordom Sveriges konungar, sådant intrång uti Vår
konungsliga rättighet vele eller kunne lida», förnyades nu »allvarligen
och strängeligen» detta förbud. Ingen skulle fördrista sig
»något älgedjur, det vare sig ungt eller gammalt, att skjuta
eller ock på något annat sätt skada». Ej heller dugde det,
att ålänningarne vidare komme och skyllde på att de
råkat skjuta någon älg, då de blott velat skrämma djuret
från sina ägor; ty nu förbjödos de alldeles att skrämma bort
detta villebråd med skjutande, »utan där något älgedjur uti
någons hägnad inråkade, skola de det eljest med
saktmodighet där utur driva, så att det oskadat kommer därifrån in
uppå Vår allmänning igen. Vilken nu häremot handlar och
sig således förgriper, att han något älgedjur nedslår, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:56:10 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free