Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med »passelig skolenäpst», utförd medels »ris och färlo»,[1]
vilkas uppfostrande egenskaper skattades så högt, att de
på 1500-talet till och med insattes i Örebro skolas sigill. Ja
ännu två århundraden senare får man i ett skoltal höra
uttalas maningar till tacksamhet mot all god gåvas givare,
därför att han låtit björken växa till det unga släktets
fostran samt förkovran i kunskaper och dygd.
Låt oss träda in i skolan och se, hur där går till! Först ha
vi lägsta klassen, där smådjäknarne hålla på att lära sig abc.
En äldre djäkne sköter undervisningen för att, när en vecka
gått, avlösas av en kamrat. De små piltarne läsa, ja skrika
högt, var och en på sitt håll. De äldsta, som sitta här på
andra eller tredje året, knoga redan med sina latinska
böjningsmönster. Men komma vi in i mellanklassen, där två
årgångar hålla på, få vi höra det deklineras och konjugeras
än värre. Här skriva somliga latinska stilar, medan andra
arbeta med katekesen av alla krafter. I översta klassen
drives ännu högre lärdom. Där läsas svårare latinska författare,
och även grekisk grammatik och grekiska texter studeras.
Påfallande är den stora åldersskillnaden mellan djäknarne.
Sida vid sida med småpojkar sitta ynglingar, som man tycker
borde för längesedan ha hunnit till universitetet, ja »gamle
karlar med långa skägg», som ha både hustru och barn.
Nästan ofattbart är, hur lärarne kunna göra sig hörda i
det förfärliga oväsen, som råder i skolsalarna. De måste
också skrika allt vad deras lungor förmå; och det är ej att
undra på att de efter åratal av nio timmars dylikt arbete
om dagen, förutom förberedelser och privatundervisning,
snart bli »uttjänte» och vid skolarbetet »ledse och odågse»,
så att de säga sig »varken vilja eller orka mer». Till råga på
eländet ha de stackars pedagogerna »trångt om födan». Det
talas i handlingar från denna tid om »matdagar» för rektor
hos de förnämligare bland borgerskapet, medan skolans
övriga lärare måste leva av sockengång, d. v. s. ett understöd
från staden med kringliggande socknar, vilket betraktades
närmast som tiggargåvor. Och dock är det ett beundransvärt
arbete, som dessa överansträngda och uselt avlönade
skolmästare stilla och undergivet utfört i den svenska kulturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
