- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
310

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310 HUR VÅRT FOLK FICK KRAFTER ATT BÄRA KRIGS BÖRD ORNA.

bullersamme åthävor och skräpper utav huru han kan
predika för bönder, så att kalkebanden lossna utur kyrkiomuren,
så att hjärtat springer i bonden som en — med förlov sagt —
kalverompa, och stöta bonden i sidan med orden, så att han
’råmiar’ som en björn. Understundom giver han sig ut hos
okända för en doctor och professor i Uppsala eller
Strängnäs. Friar, varhelst han kommer, och där han får avslag,
icke allenast skämmer och illa utmålar hederlige änkor och
dannekvinnor utan ock förtalar och alldeles fördömer deras
gudfruktige nu i Herranom saligen avsomnade män.
Hög-färdas och stoltserar uti sine kläder och månge guldringar,
dricker och parlamenterar. Och mycket annat oskick förer
han på banen, vilket för långt vore till att uppräkna.»

En mängd fall av trolldom och lövjeri omtalas i Västerås’
domkapitels protokoll. Så hade en soldat i Skedvi »med
djävulskonst gjort åt sin grannpiga, att hon är så kär åt
honom vorden, att när hon icke såg honom, måtte hon så
när bliva död». Därigenom hade flickan »kommit i
samvetskval. Men när hon blev om saken undervist, blev hon
honom så led, att hon kan honom intet se.»

En man hade fått »någre svartekonstsedlar, för svärd, för
eld» av en »drevstut».1 De upplästes inför domkapitlet, och
saken skulle vidare undersökas.

En kvinna som bar öknamnet »Halte Margeta» hade läst
över en skogvaktare för kvesan.2 Och som det strax blev
bättre, gav han henne en mark penningar. En annan man,
som sökt henne för sin »krumma hand», berättade, att hon
»tagit ett blad och lagt på handen och begynte korsa med
timblingen3 och morlade något. Men det kunde intet hjälpa,
utan hans hand blev lcrum. Gav henne dock därföre ett lass
ved.» Kvinnan dömdes att stå i vapenhuset till påsk och
patienterna att erlägga böter.

Mera oskyldigt var det vittnesbörd, som en präst avgav
mot församlingens klockare, att denne en Vårfrudag »brukat
vidskepelse med deras klocka således, att när Pärs dräng i
Ulvesta, Siman vid namn, skulle efter klockarens befallning

1 En djäkne, som drev omkring och skolkade från skolan. —

’ Fulslag. — 3 Tummen. Det skulle ske motsols.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 11 07:10:27 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free