- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
312

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så fick en man, som råkade ut därför, betala tre riksdaler
till domkyrkan, och hans förseelse skulle kungöras från
predikstolen, fastän olyckan hänt »icke av dryckesmål utan
heller av svaghet, ty haver han av förmälenhet[1] en halv mils
väg burit ett lik».

Om en pojke, som vållat samma slags förargelse i
kyrkan, heter det i protokollet, att han »haver ätit och
druckit något, förr än han gick in i kyrkan; haver ock ont lovord
av sin förra matfader och moder, att han ogudaktigt språk
haver uti sitt tal». Han skulle stå i vapenhuset en tid och
»låta sig förhöra uti sine catechismi stycker», tills
kyrkoherden kunde vitsorda hans »lydighet». Vidare skulle han få
»hugg av ris uti klockarstugan» av sin husbonde i
kyrkoherdens och andras närvaro.

Om en flicka, som detsamma hänt, resolverar högvördiga
domkapitlet, att eftersom det icke var bevisligt, »att hon
haver det gjort av dryckenskap, utan av svaghet, efter hon
haver gått en mil om söndagsmorgonen och nyligen legat
sjuk», så skulle hon förskonas från vapenhuset, så framt »hon
kunde vara viss i sitt samvet, att hon själv ingen orsak var
där till».

Två drängar, som i juli 1637 badat och summit
tillsammans med en tredje dräng, »som då blev av näcken
gripen», blevo straffade för sabbatsbrott, den ene med en
dalers plikt, den andre med att stå i vapenhuset en söndag.

En änka, som givit äktenskapslöfte åt en borgare i
Västerås, hade av honom »anammat 4 tunnor malt till
bröllops». Men strax därefter hade hon ryggat trolovningen och
ville nu vigas vid en annan. Så enkel var emellertid saken inte.
Hon fick återbära allt vad hon mottagit av sin trolovade och
böta ett skeppund järn för ryggat äktenskapslöfte samt —
det värsta av allt — i två år förbli ogift.

I protokollet för den 10 juni 1646 står det, att »Jöns
Bengtson än begär Kirstin Masdotter i Fälsbro till äkta, som
förr haver av den orena anden varit något kvalder men nu
synes på ett halvt år hava varit fri». De fingo gifta sig.


[1] Enligt uppgift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free