- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
336

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - En lyckoriddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det ädla romarspråket. När han en gång slutat en högtidlig
uppläsning av ett dylikt opus, vände han sig till sin
motparts ställföreträdare, en enkel boktryckare, som stod där
slagen av så mycken lärdom, och uttalade med en stolt gest
sin förvåning över »att I understån Eder uti sådan viktig sak
och inför sådana herrar att agera och kunna icke ett ord latin».

På det viset hånade och gycklade han med sin
motståndare — »och man märker», säger Schück, »huru detta
spännande spel, vars insats var hans huvud, fyller honom med
liv och lust. Slutet blev likväl, att han på hösten 1634
deporterades till Kajaneborg i Finland, sedan han redan
tillbringat omkring fyra år i rannsakningsfängelse, en period,
som han likväl då och då förkortat genom lyckade rymningar».

Då han fördes bort till Nordanlanden i bojor, sjöng han
sin gripande klagosång »Varer nu glad, mina fiender all»!
Och folket sjöng den efter honom:

»Varer nu glad, mina fiender all!
Nu går det efter eder vilja.
Jag föres nu bort från edert förtal.
Gud vill mig från eder skilja.
Jag föres nu bort nordast i fjällen, uti bojor.

Växer där gräs för vill’ renedjur,
som i fjällen löpa och springa,
mig föder väl Gud innan bojor och mur,
fast världen mig länger vill tvinga.
Gud bliver väl hos mig nordast i fjällen, uti bojor!

Så befaller jag Gud min överhet kär,
ja Sverige, mitt fosterland kära,
samt liten och stor, som där inne är.
Gud vill dem alla beskära
fröjd, glädje, frid och ro och stor tröst, inga mina bojor!

Nu börjas min sorg. Nu gråter min vän.
Nu le mina fiender alla.
Men min herre Gud, du lever ju än!
Dig vill jag trolig påkalla.
Du frälsar mig hem nordast från fjällen, utur bojor.»


»Wivallius’ förnämsta dikt är hans liv», säger Schück.
»Hans äventyr äro verklighetsdikter, som hava sin yttersta
källa i en begåvad äventyrares skaldefantasi. Hans
framställning av frieriet till Gertrud Grijp — till större delen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free