Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Sjukdomar och läkemedel - Några mer eller mindre väl valda ord om plägseden att dricka tobak, snuva tobak och tugga tobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under de närmast följande åren höres klagan över att det
är »slätt nog» med hans tillstånd, så att han inte kan färdas
mer än två mil om dagen och inte vågar sig ut i kölden.
»Jag haver så ont uti mina armar och ben, att jag knappast
orkar vara oppe», skriver han i februari 1647.
Men tre år därefter låter det, märkvärdigt nog, mera
hoppfullt. »Jag haver», skriver han, »nu i 6 veckors tid hållits vid
sängen av en stor sjukdom, såsom ock ännu därvid hålles;
dock förmodar, att Gud snart förhjälper mig härefter till
hälsan igen.»
Det är det sista bevarade brev till rikskanslern, vari den
gamle klagar över sina krämpor. Men ännu i två år varade
hans mödosamma jordevandring. Han hade vid dess slut
uppnått en ålder av 71 år.
Litteratur:
Harald Ramberg, Tandläkekonstens utövande i Sverige.
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, II: bd 11; häft. kr. 12:—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
