Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En konung som samhällsomstörtare
- Den märkligaste riksdagen under vår stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutet på alltsammans blev, att adeln antog det
reduktionsförslag, som vederbörande utskott framlade i enlighet med
Hans Wachtmeisters antydningar under debatten den 29
oktober. Alltså skulle alla grev- och friherreskap samt
övriga störrre förläningar, som gåvo mer än 600
dalers avkastning, indragas till kronan.
Enväldet befästes.
Vi ha bevittnat, hur konungen under krigsåren själv tog
ledningen av allting utan att bry sig om det förut så mäktiga
rådet. Och denna envåldsmakt behövde han alltjämt för att
kunna driva igenom, att reduktionsbeslutet verkställdes, ty
mäktiga krafter arbetade på att förlama utförandet. Han
behövde den också för att genomföra den mängd reformer, som
krävdes i det svenska samhället. Men en så oinskränkt makt,
lagd i konungens hand, överensstämde icke med gällande
lag. Därför måste han ha den ändrad av riksdagen.
I likhet med de föregående stora besluten på denna riksdag
framväxte även denna betydelsefulla omvälvning liksom ur
en tillfällighet. Anledningen blev några yttranden, som
fälldes i rådet. En dag, när ständernas utskott var uppe hos
konungen, passade Karl på och sade sig ha förnummit, att 1634
års regeringsform nyligen blivit uppläst i rådet, och att
någon vikt lagts på de ord, som där förekommo, att regeringen
borde föras med råds råde. Därför begärde Hans Maj:t att
få veta ständernas mening, huruvida regeringsformen behövde
följas, »sedan Hans Maj:t var själv en fullmyndig konung», och
om han vore skyldig att regera med råds råde.
Redan några dagar därefter hade ständerna sitt svar
färdigt. Det hade formen av ett skriftligt betänkande angående
konungens förhållande till regeringsformen och rådet. På
Karls första fråga svarade ständerna, att Hans Maj:t icke
kunde anses vara bunden av regeringsformen med dess
additament utan borde ha frihet att, som det hette, »efter eget
nådigt godtycke densamma således förändra, som Eders kungl.
Maj:t det själv behagandes varder och det kan lända till dess
rikes och samtlige undersåtars bästa, så att Eders kungl.
Maj:t till ingen regeringsform förbunden är utan
allena till Sveriges lag och laga stadgar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0204.html
