Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Envåldshärskarens familjeliv
- Den enväldiges sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blevo av stormar vräkta på grund och sönderslagna. Andra
hindrades av is att komma fram till bestämmelseorten, då
nöden var som allra värst. Och vad förslog väl för övrigt
mänsklig hjälp! Mer än 100,000 människor svulto ihjäl.
Hela socknar dogo ut. Då slängdes deras kyrkor, och
nycklarna skickades till konungen.
*
Under det dylika sorgebud inströmmade från alla
landsändar, låg envåldskonungen på sin dödsbädd och kämpade
med svåra plågor. Bittert fick han nu känna sin oförmåga
att bringa hjälp åt sitt lidande folk. Och till hans öron
trängde det talet, att hungersnöden var ett straff för
konungens hårdhet. Men han bar både själens och kroppens plågor
»med obeskriveligit tålamod, och under de störste plågorne
tröstade han själv sin läkare», säger Urban Hjärne, som nu
stod vanmäktig med alla sina kunskaper och »kvaldes», som
han säger, »av att se den ynkan på en så stor konung, att
honom förgingo både kraften och appetiten med sömnlösa
nätter och ängslan».
Det var visserligen tal om en operation, »på det den skarpa
och frätande materien, som uti underlivet ligger, kunde
uttömmas»; men på kirurgins dåvarande ståndpunkt var det
ej mycket att hoppas av en sådan åtgärd, varför man ej
ville tänka därpå annat än i yttersta nödfall.
Överhovpredikanten doktor Jöran Wallin berättar,
hurusom konungen vid hans besök »själv satte fram stolen och
nödgade mig att sitta hos sig, så länge jag inne var, viljandes
alltid med mig hava gudelig samtal och betraktelser. Då jag
åter märkte Salig Konungen tröttna, ursäktade jag mig med
ett ödmjukt avträde.
Dominica Judica.»[1] — så fortsätter Wallin sin berättelse
om konungens sjukdom och död —» efter sluten gudstjänst,
som var den 21 martii, klagade Högsalig Konungen över sin
odrägliga sveda och vissa dödstecken, befallte mig även vara
beredd att betjäna sig med Herrans högvärdiga nattvard
nästkommande Mariæ bebådelsedag och önskade med många
flytande tårar, att han kunde vara och bli en värdig gäst;
[1] Femte söndagen i fastan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0353.html
