Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tilltvinga sig övergången över floden Memel och sålunda
bana väg för en större del av armén! Under letandet efter
lämpligt övergångsställe se Karl XII:s bussar, hur en fientlig
styrka om flere tusen man håller jämna steg med dem på
andra stranden. Men Coyet resonerar helt lugnt: »Myckenheten
förskräckte oss ingalunda.» Man blott var på det klara med,
att på lämpligaste övergångsstället skulle man bana sig väg
med värjan i hand »och för det övriga låta Vår Herre råda».
Så gav sig den lilla käcka truppen ut i vattnet, och när
hästarna ej nådde botten, fingo de simma. »Då
drunknade väl en hoper såväl av kavalleriet som av dragonerna»,
skriver vår karolin, »men så bekymrade vi oss intet stort
därom utan gingo vidare, allt intill dess vi åter funno botten,
ungefär 150 steg från landet.» Och så gingo de med friskt
mod den överlägsne fienden inpå livet med det resultat, att
han tog till flykten och passagen över floden blev fri.
Men nu till den omtalade kompanijournalen, där följande
regementsorder angående soldaternas uppförande på marsch
och i de byar, där de voro förlagda, finnas återgivna!
»Allt marode och övervåld så väl på marsch som i lägren
förbjudes vid livsstraff.
Säden på marken tillfogas ingen skada.
Bussarne hämta löv och göra skugga för hästarna.
Gräset trampas ej neder.
Officerare skola se till, att intet gärdesgårdarna av
byarna nederbrytas, utan där öppet är hellre igen stänga.
I alla byarne måste god ordning hållas och man ifrån man
allvarligen förbjudas vid hårt straff att göra någon överväld,
ej heller något taga eller tvinga av bonden eller värden,
varken i furage eller annat, utan när dragonen något fattas,
skall han det angiva hos sina officerare, vilka därom skola
ställa ordres.»
Faktiskt är ock, att polackerna i själva verket tyckte bättre
om sina objudna svenska gäster än sina »vänner» ryssarne,
vilka senare kommo dit för att hjälpa dem mot svenskarne.
Polackerna sade själva, att »när de till svenskarne erlagt vad
dessa fordrade, så fick var och en behålla sin egendom i lugn
och trygghet som i djupaste fred»; men när ryssarne fått vad
de utskrivit, så stulo eller plundrade de vad som fanns kvar.
Den, som återger dessa omdömen av polackerna, är en man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
