- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
583

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som åtminstone icke är partisk för svenskarne, nämligen
den förut citerade danske amiralen Juel,[1] som på
hemresan från sin beskickning till Ryssland for igenom Polen.

En episod från något senare tid, nämligen våren 1706,
må här anföras som bevis på Karl XII:s nit för tukt och
ordning bland sitt folk. En korpral hade supit sig full och
utfor i förskräckliga eder och förbannelser. Kungen fick höra
det, när han råkade rida förbi, men sade ingenting. Mannen
blev emellertid slagen i järn. Då tog han sig för att hånande
läsa upp en svensk psalm av innehåll, att han låg fången
i satans bojor och ej förmådde hjälpa sig själv. Saken
hänsköts då till fältkonsistoriet, som i sin dom hemställde, att
mannens druckna tillstånd måtte betraktas såsom
förmildrande omständighet. Men Karl XII resonerade på rakt
motsatt sätt: karlen hade gjort sig skyldig till hädelse och därför
skulle han dö; att han supit sig full var blott ytterligare en
förseelse. Endast med möda lyckades Piper få domen
mildrad till gatlopp och degradering.

Med stränghet i krigföringen och stränghet i disciplinen
förenade Karl XII alltjämt en sorgfällig omvårdnad om
trupperna, och i breven till sina generaler inskärper han deras
plikt i detta hänseende. Lika okärt som det är honom att
höra, att Stenbock vid ett tillfälle är opasslig, lika angelägen
är han om soldaternas välbefinnande. Om generalens
sjukdom skriver han den 22 december 1702 beklagande men
på samma gång skämtsamt uppmuntrande: »Att I är
opasselig är mig rätt okärt, men hoppas läll båcken lärer snart
kunna övervinna’t.» I nästa brev heter det: »Laga för all ting
väl om folket, att de på det bästa conserveras[2] och intet för
mycket fatigeras[3].» Och dagen därefter påminner konungen
för säkerhets skull: »Jag rekommenderar Eder ännu en gång
för allting, för all ting, folkets conservation, att de måtte
hava allt vad de önska och, så mycket möjeligen är, intet
för starkt fatigeras.»

Han hade någon tid förut fått oroande underrättelser om
hälsotillståndet inom Stenbocks armé, i anledning varav han
skrivit: »Jag är glad, att I försäkrar, att partiet[4] bliver så
väl fött; men dock sjukna de något. Jag är rädder, att det


[1] Se sid. 519.
[2] Bevaras.
[3] Uttröttas.
[4] Avdelningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:29 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/4/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free