Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bliver genast överofficer, så är han ovettig emot gemene
man; men när han själv får något litet tjäna för gemen,
göra vakt, stå på utpost, så lärer han, vad gemene man
likar, och bliver därigenom hövligare. 2:o Vill jag aldrig
prejudicera någon:[1] om en ung adelsman bliver så
framdragen, kan det intet utan förtryta en annan, som längre
tjänt och står i turen att avancera.»
Piper påpekade emellertid: »På greve Oxenstierna kan
ingen förtryta, ty utom det att han är av våra äldsta
lustre[2] familjer, haver han den lyckan att vara Eders Maj:ts
blodsförvant och syssling.»
Men Karl vidhöll, att »gammal adel och ung adel gör
ingenting i själva godheten av en karl. Vi have många
regementsofficerare vid armén, som icke äro adelsmän och
ändock brav folk. När en gemen ryttare är brav, kan det
vara lika, om han är adelsman eller intet. När Creutzen
nu varit på parti, torde han hava någon öppning.[3] Om
han då har orsak att sätta Oxenstierna på förslag, skall
jag bliva därvid.»
Axel Oxenstiernas siste ättling skulle dock aldrig komma
längre än till korpralsgraden. När Creutz skulle ut på den
expedition, varom konungen talade, insjuknade ynglingen i
en häftig feber, varav han dog den 6 april 1706.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
