Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungens officerare fingo som vanligt, när armén stod
stilla, mottaga besök av sina fruar. Piper höll nu ett
muntert bröllop för sin svägerska, den stormrike
Stockholmsborgmästaren Olof Hanssons dotter, som räckte sin hand åt
generalmajor Meijerfelt.
Det pratades också om ett förestående bröllop av mycket
förnämare slag. Prinsessan Ulrika Eleonora undrade, om
ryktet talade sant, men brodern gav henne följande besked:
»Mon Coeur[1] skriver i ett sitt brev om spargement[2] angående
mig om mariage;[3] så måste jag väl tillstå, att jag lärer bliva
vigder vid soldathopen i lust och nöd att leva och dö. Men
eljest mariage söker mest alla vi, som här vid denna armén
äro, att undvika. Ty det är alldeles förbudet i hela armén,
både den tiden hon var i Polen som ock sedan man är
hitkommen i Sachsen, så att ingen vid armén kan göra mot det,
som således en gång är stadfästat och så hälsosamt förordnat.»
När Meijerfelts bröllop skulle stå, anhöll naturligtvis Piper
om konungens närvaro men ansåg sig böra förbereda Hans
Maj:t på att han svårligen kunde undgå att bjuda Aurora
Königsmarck. Det gjorde ingenting, menade konungen: »För
min skull kunnen I väl bjuda henne; jag skall lika fullt
komma.» Men först senare vågade sig Piper fram med den
svåraste frågan: »Vad rum skall jag giva henne ibland det andra
svenska fruntimbret? Min hustru, såsom värdinna, cederar
henne gärna;[4] men där kommer grevinnan Rehnsköld,
generalinnan Marderfelt, överstinnan Hamilton, hovmarskalken
Dübens och envoyén Friesendorffs fruar.»
Konungen svarade: »Hon kan intet begära företrädet för
dem, ty hon är en hora och haver ingen rang.» Greven sade:
»Hon är likväl av våra gamla lustre familjer, Königsmarck
och De la Gardie; och om hon råkat gå på sido, så är det skett
med ett krönt huvud.» Men det var ingen ursäkt för Karl XII:
»Ett krönt huvud och en gemen karl äro i den saken lika»,
sade han. »Hon är och bliver alltid en hora och haver ingen
rang.» Greven sade: »Om hon icke considereras såsom av
rang,[5] kan hon ej komma dit.» Konungen svarade: »Så kan
hon bliva tädan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
