Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från att stjäla en filbunke: på konungens uttryckliga
order blev det dödsstraff i bägge fallen.
De flesta samtida upptecknare av sachsiska ortskrönikor
ha nästan idel beröm för den stränga manstukt och goda
ordning, som rådde bland svenskarne. Något som mycket slog
an på Sachsens befolkning var deras plägsed att efter det
gamla bruket i Gustav Adolfs härar hålla bön två gånger
dagligen. Det gjorde så starkt intryck på sachsarne, att de också
införde offentliga bönestunder, vid vilka hela menigheten
knäböjde.
De klagomål, som framfördes av den fredliga befolkningen
mot de inkvarterade soldaterna, gällde huvudsakligen de
polska trupper, vilka Stanislav fört in i landet vid samma tid,
som svenskarne ryckte in där. För att stävja deras
rovlystnad måste Karl utfärda en särskilt för dem avsedd förordning,
vari han ålade dem samma skyldigheter mot Sachsens
befolkning, som han fordrade av sina egna krigare. Den
soldat, som bröte mot konungens föreskrifter, ägde landets
invånare att överlämna till närmaste regemente i och för
avstraffning. Prygel blev den vanliga påföljden för sådana
överträdelser av gällande förordningar.
I april 1707 började emellertid Karl tycka, att klagomålen
blivit för talrika, och lät därför sätta i gång en särskild räfst.
Han uppdrog åt generalauditör Lilliestierna att tillsammans
med tvenne andra svenska ämbetsmän resa omkring till de
olika regementena för att undersöka, vilka övergrepp
soldaterna begått mot den fredliga befolkningen, och bestraffa
dem. För att därvid största möjliga rättvisa skulle
vederfaras landets invånare, ordnades på Karls önskan så, att
kommissionen förstärktes med tre sachsare, nämligen
kammarrådet von Plötz och två riksdagsmän från det område,
där respektive regemente var förlagt.
Först i augusti blev kommissionen färdig med sin
krävande uppgift, och dess akter i 26 digra band, vilka nu förvaras i
sachsiska statsarkivet i Dresden, vittna om hur grundligt
den arbetat för att upptäcka och avhjälpa alla
missförhållanden. Plötz prisar också i privatbrev de svenska
ledamöternas samvetsgrannhet och opartiska nit för rättvisan,
deras redliga omsorger om att bereda den förfördelade
ersättning och straffa den skyldige. Med beundransvärt tålamod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
