Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som då ägde att »skyndsamt förhjälpa
dem till rättvisa». En följd av denna förordning var den
bestämmelse, varigenom de befälhavande officerarne ålades
att varje månad låta kvartervärdarne avge intyg över
soldaternas uppförande. Och ingen officer finge »understå sig
att avtvinga någon andra intyg än sådana, som utvisade,
hur det sanningsenligt förhölle sig». De soldater, som då
visade sig ha brutit mot stadgarna, hade att »oförtövat vänta
en exemplarisk bestraffning».
Hur blev det nu med tillämpningen av dessa stränga
föreskrifter? Den tyske forskare, som på grundvalen av ett
rikhaltigt källmaterial i såväl det svenska som det sachsiska
riksarkivet ägnat denna fråga en speciell undersökning,[1]
kommer till det resultatet, att visserligen en del oförrätter begingos
mot den fredliga befolkningen — sådant kan aldrig undvikas
i krig —, men att detta dock var mera sällsynta undantag.
I en samtida tysk flygskrift får den svenske soldaten beröm
för sin försynthet och hövlighet, och de olika sachsiska
stadskrönikorna från denna tid vittna om att förhållandet
mellan invånare och soldater var åtminstone drägligt, där det
icke rentav utvecklades till vänskap mellan de inkvarterade
och deras värdfolk. Den tid, som soldaterna hade ledig från
den dagliga exercisen och andra militära övningar, såg man
mångenstädes den indelte knekten hjälpa sin värd på åker
och äng, alldeles som hos sin rotebonde och på torpet hemma i
Sverige, eller hugga ved åt honom; eller ock kunde man få se
honom leka med värdfolkets barn, såsom en krönikör från
staden Wurzen i norra Sachsen berättar. Dylika vackra,
stundom riktigt idylliska tavlor ge oss flere samtida krönikor
såsom bjärta motbilder till det sätt, på vilket sachsarnes
egna soldater uppträdde mot den civila befolkningen. Med
förakt och avsky sågo landets fredliga inbyggare på dessa
förråade sällar, vilka som marodörer ströko omkring bland
sina egna landsmän.
Sådana krigsmän tolererades icke av Karl XII. Dem kunde
det gå, som det gick den svenske dragon, vilken slog sin värd,
då denne ej tillät honom att vrida halsen av en höna, eller
knekten, som misshandlade ett barn, då det ville hindra honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
