- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
628

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Tåget genom Schlesien i augusti 1707 - Kriget i Östersjöprovinserna efter Nöteborgs fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i ögonen över en andakt, som de aldrig förmodat, och ett
sammanhang i bönen, som tycktes övergå alla barnsliga
tankar», heter det i en annan samtida skildring.

Att prästerskap och myndigheter satte sig emot denna
religiösa rörelse berodde på den fara för separatism, som den
ansågs innebära. Genom prästernas förmaningar och
överhetens hot blev ock till sist den lika rörande som
egendomliga sedvänjan utrotad.

Kriget i Östersjöprovinserna efter Nöteborgs fall.



I OKTOBER 1702 hade ryssarne bemäktigat sig Nöteborg
vid Nevas utflöde ur Ladoga. Påföljande vår nåddes
Sveriges folk av det olycksbudet, att fienden framträngt
till Östersjöns strand. Trots tappert motstånd hade
ryssarne den 2 maj 1703 intagit fästet Nyenskans vid
flodens mynning.

Några dagar därefter blevo två svenska bevakningsfartyg,
brigantinen Astrild och jakten Geddan, tillhörande en liten
eskader, som uppehöll sig i dessa trakter, vid midnattstid
strax utanför Nevans mynning anfallna av ett hundratal
ryska fartyg. I en timmes tid värjde sig de våra, men så
förkunnade två starka knallar, att allt hopp var ute. Hellre
än att lämna sina fartyg åt fienden, hade de båda
befälhavarne, löjtnanterna Wennersten och Wilhelms, sprängt
dem i luften med man och allt. Blott en liten del av
besättningarna undkom med livet, de flesta svårt sårade.

Följande dag sände eskaderchefen en underofficer vid
namn Wessling som parlamentär till tsarens läger vid
Nyenskans för att efterhöra de försvunna kamraternas öde. Han
blev synnerligen förekommande mottagen, fick träffa sina
sårade landsmän och sitta till bords med tsarens förnämsta
generaler. Slutligen träffade han tsar Peter själv. Ryssarnes
självhärskare, som omgjordat sig med den stupade löjtnant
Wilhelms’ enkla värja, yttrade till hans landsman: »Jag
skall bära den till en åminnelse, efter han var en så tapper
soldat.» Därpå frågade tsaren, »varför svenskarne fäktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:11:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/4/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free