Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livet, om han rörde fanan»; och strax därefter störtade en
ursinnig hop in i tingshuset, där kronofogden befann sig, och
släpade honom under hugg och slag ut på landsvägen. Från
alla håll skreks, att han skulle betala tillbaka, vad han roffat
till sig från bönderna. Så fördes han in i tingssalen igen och
måste, blödande av flere sår, dela ut alla penningar, han
hade hos sig. I trots härav blev han under ett ohyggligt
tumult åter utsläpad ur tingshuset. En bonde skrek:
»Fogden skall ej dö på en ärlig mans gård, utan då han varit
kungens tjuv, skall han dö på kungens landsväg.» Den
misshandlade bad då om att åtminstone få nattvarden, förrän
han dräptes. Men hans begäran möttes med hån, och han
blev på ett omänskligt sätt massakrerad. Så förbittrade
voro bönderna, »att de rände tre spjut genom honom, sedan
han var död».
Efter detta dåd rusade hopen omkring i byn för att få
tag i de övriga ämbetsmännen »under edliga bedyrelser och
contestationer[1] att på lika sätt dem hantera jämte de
faseliga expressioner[2], de i sitt raseri utfarit med, vilka ej så noga
kunna beskrivas». Emellertid hade så väl häradshövdingen
som länsmännen lyckats undkomma, häradshövdingen sedan
han skaffat sig en säker tillflykt i en höstack.
En närvarande landsgevaldiger »hinde intet få mer än ett
slag i flättan[3] av en bössa, kommandes därmed till häst;
och var hans lycka, att han hade brava sporrar», skriver en
prästman på orten till en ämbetsbroder.
Detta skedde samma dag, som Stenbock slogs vid
Hälsingborg.
Följande dag gåvo sig bondeskarorna utan vidare hem
igen, sedan de »sammansvurit sig alla som en man att stå
för dråpet». På hemvägen »hotade de alla, som de mötte,
med döden, om de vågade sig att gå ett fjät längre, än
deras förfäder gått, eller till älven. Huru detta lärer bekomma
dem, giver tiden», tillägger vår förut anförde sagesman.
Soop hade fått nog av de erfarenheter, han redan gjort.
När han fick underrättelse, att allmogeskarorna också på
andra håll voro i en hotfull sinnesstämning, lät han
genast order utgå till kronobetjäningen att överallt inställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
