Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Livland och hade där år 1702 i staden Marienburg blivit gift med
en svensk underofficer. Men strax efter bröllopet
kapitulerade fästningen, och Katarina blev av ryssarne bortförd
som segerbyte. Efter att ha passerat ett par mellanhänder
kom hon till furst Menschikov, som tog henne till älskarinna.
Hos honom fick Peter se henne och blev så fängslad av
hennes skönhet och vinnande sätt, att han själv tog henne.
Med klok beräkning förstod Katarina att småningom göra
sig så oumbärlig för tsaren, att han formligen förmälde sig
med henne. Så blev den forna svenska soldathustrun
Rysslands kejsarinna.
Hon var nu med på fälttåget och spelade vid Prut en
viktig roll så till vida, som hon lyckades få sin gemål lugn igen,
så att han kunde inleda förhandlingar med storvisiren. Först
lyckades han utverka två dagars stillestånd, och sedan gick
det för ryssarne lättare, än någon skulle kunnat ana, att få
bukt med den enfaldige och harhjärtade motståndaren.
Tatarernas khan lär ha gråtit av ilska. Lätt är det ock
att tänka sig, med vilka känslor Poniatowski, som var den
turkiska armén följaktig, skulle se detta enastående tillfälle
att rädda både sitt eget land och Sverige löpa fara att glida
obegagnat förbi. Den 11 juli nedkastar han på en papperslapp
ett meddelande till Karl XII om situationen, sedan han
av storvisiren tagit löfte, att denne icke skulle fatta något
avgörande beslut utan att ha inhämtat svenske konungens
mening. Poniatowski beder nu i sitt brev Karl XII att
skynda till Prut eller sända dit en fullmäktig med
instruktioner.
Den 12 på aftonen var brevet i Bender, och samma kväll
satt Karl i sadeln och red bort västerut. Från Bender till
lägret vid Prut var det raka vägen 100 kilometer. Redan
nästa eftermiddag klockan 3 var Karl framme. Och då hade
han ändå haft några småfloder att passera.
Men det var i alla fall för sent, ty några timmar efter det
Poniatowskis kurir ridit bort med brevet till Karl hade
storvisiren slutit fred med tsaren. Varför? Frågan står ännu
obesvarad. För samtiden var denna utgång alldeles
ofattbar, och ännu har man egentligen ingen annan förklaring,
än att man här står inför en av dessa egendomliga situationer,
då en svag och lättskrämd mänsklig varelse plötsligt ställes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
