- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
184

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beredd till skörd för allhärjaren, där han långsamt men
oemotståndlig kom vandrande från Turkiet upp mot norra Europa.
Flere år hade han behövt på sin dödsbringande färd upp till
Östersjön, då han år 1709 nådde dess kust.

Vid budskapet därom utfärdade svenska regeringen i
augusti 1709 en förordning, »huru med de från misstänkte
och besmittade orter anländande skepp och farkoster
förhållas skulle». Vissa orter bestämdes till karantänsplatser.
I Stockholms grannskap voro Sandhamn och Vaxholm
utsedda därtill. Där skulle passagerare och besättning ligga i
observation under fyrtio dygn — härav namnet quarantaine[1]
— och under tiden skulle deras kläder och tillhörigheter
grundligt vädras och rökas.

Beskrivningar av sjukdomens förlopp, som vi ha från
läkare, vilka förde kampen mot farsoten, visa typiska
symtom av böldpest. I de lindrigaste fallen stannade det vid
blemmor eller blåsor på huden, men vanligen övergick det
till bölder eller karbunklar, vilka voro farligare, ju närmare
de sutto hjärtat. Mycket fruktade voro också röda och blå
strimmor under huden, tydande på blodförgiftning.

Sjukdomen började ofta med »utvärtes rysningar och
invärtes hetta, kräkningar, huvudvärk och svindel». Farliga
symtom voro »duvne ögon, andekväv, svart tunga,
outsläckelig törst, stinkande andedräkt, skarpt utseende, stor matthet,
oupphörligt näsblödande, svarta bölder, stickande durchlopp[2],
åtskillige slags fläckar över hela kroppen, kallbrand på händer
och fötter och flere från hjärtat avlägsne partier». I sådant
fall slutade sjukdomen oftast med döden inom tre dygn.

Somliga sjuka »sovo intill de gåvo upp andan»; andra kände
hela tiden olidliga plågor. Somliga yrade och »rasade intill
sitt yttersta»; andra åter avledo vid fullt medvetande.

Små barn om 8—11 år »hava likasom triumferande gått
döden emot med gudeligit och förnuftigt tal, med en
brinnande åtrå och längtan till himmelen, med ett ogement
förakt av världen, med gudeliga psalmer och andäktiga böner.
De hava sjungit med gäll och klar röst: ’Kom, o Jesu, huru
länge etc.’, ’Rätt hjärtelig jag längtar etc.’, ’Vad min Gud vill,
alltid det sker etc.’». Så berättar kyrkoherden i Maria



[1] Av franska quarante: fyrtio.
[2] Diarré.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:18:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free