- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
185

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

församling i Stockholm och anför bl. a. följande fall: »En liten pilt i
min församling, som hade gått i skolan, intonerade på sitt
yttersta ’Gloria Domino Deo nostro!’[1] Ropade sedan på tre
personer, nämnande dem vid namn, trenne resor vartdera.
Varuppå de, sedan han död var, i samma ordning, som han dem
ropat hade, gjorde honom (dock några veckor emellan vardera)
följe. Ibland vilka den siste var min svåger handelsmannen
Karl Ivarson, som själv fjärde bars ur huset.» Svedberg, som
återger prästmannens berättelse i sitt arbete »Gudelige döds
tanckar, them en Christen altid, helst i thessa dödeliga
krigs- och pestilens tider, bör hafwa», tillägger: »Så skrives
ock i äldre historier, att barnen hava i pestilentsien med fröjd
och jubilerande gått döden emot.»

Om det onda slog ut i form av bölder, kunde man hysa
förhoppning om räddning för den sjuke, men denne fick ofta
dragas med »dreffelig[2] och långvarig värk, särdeles i
benpiporne».

Allra farligast var den form av pest, »som ingen utvärtes
tecken efter sig lämnar, angripande genast livsandarna i
själva hjärtat som en blixt utan föregående preparation».
Det var under 1710 års epidemi icke så sällsynt, att man
sålunda kunde få se människor ute på gator och vägar helt
plötsligt segna döda ned.

Många äro de medel, som i gamla läkeböcker rekommenderas
mot farsoten. Främst i raden bland dessa skrifter
kommer en bok av doktor Vilhelm Lemnius, som var
livmedikus hos Erik XIV och Johan III. Han var hos kung
Erik, då denne erhöll underrättelse om brödernas uppror.
Konungen säges då ha tagit så illa vid sig, att han ville
beröva sig livet, och ansatte läkaren med frågor, vilken åder
man skulle öppna för att lättast dö. Men Lemnius svarade,
att det var hans plikt som läkare att söka uppehålla livet, ej
att förkorta det. Då skall Erik ha blivit så ursinnig, att han
fattade Lemnius om strupen och försökte kväva honom.

Lemnius, som var född i Holland, anses jämte Benedictus
Olai för den skickligaste läkaren i vårt land under äldre
Vasatiden. Hans pestbok bär namnet: »Emoot pestilentzie, huru
hwar och een menniskia sigh hålla skal.» Han


[1] Ära vare Herren vår Gud!
[2] Dråplig, svår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:33 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free