Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inficierade, måge, sig och de sina till förlust- och vederkvickelse,
njuta fri utgång på luftige orter utom staden, nämligen
de på Norremalm till sin förlustan en stor tomt vid Träsket,
men de i staden och på Södremalm vid Hammarbysjön neder
om stadsträdgården». Härvidlag tycks det emellertid ha
stannat vid den vackra tanken.
Varje pestsmittat hus skulle genom politiekollegii försorg
»med ett vitt kors utmärkas». Vid livsstraff förbjöds att
utplåna dessa kors och »därigenom bedraga okunnugt folk till
stadigt omgänge med sig», eller rita kors på andras portar,
»att därmed komma deras hus och gårdar i rop och rykte
samt därigenom betaga dem kommers och omgänge med allt
annat folk». Ingen utom läkaren, prästen och likbäraren
skulle få insläppas i de pestsmittade husen.
»Om de sjukes och besmittades födo och underhåll» gällde
förmodligen fortfarande vad som föreskrevs i en stadga av
år 1657, »att dem skole förordnas vissa hantlangare av
stadsvakten, som dem skola uppvakta och vars och ens nödtorft
dageligen utfråga.» Och för att smitta ej skulle överföras
vid betalningen, borde de »alltid hava utom sine hus rent och
friskt vatten, däruti penningarna, förrän de emottagas skola,
kastas och sedan till säljaren levereras».
Även de friska, som bodde i pestsmittade hus, höllos till
en början avstängda från yttervärlden men fingo sedermera
tillstånd att gå ut, när så var nödigt. Såsom varande
»befängde», skulle de dock ha vissa »varmärken», nämligen
»manfolk en vit käpp i handen och kvinnfolken ett vitt kläde
bundet över munnen».
Denna lindring i de stränga föreskrifterna synes ha
nödvändiggjorts därigenom, att invånarne i pestsmittade hus,
av fruktan för avspärrningsåtgärderna, sökt i det längsta
dölja inträffade sjukdomsfall och trots livsstraffet stryka ut
de varnande korsen.
Men även vackra exempel på självuppoffrande kärlek till
nästan äro bevarade från dessa fasans dagar. Så får
kyrkoherdens i Jakobs församling maka det vackra vitsordet, att
hon »i hela pestilentztiden haft all mödo ospard till att i
församlingen oppvakta och sköta de sjuke och svepa de döde».
Bland »de fattige på Holmen» försökte man en tid vidtaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
