- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
199

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemsökta städer i Södermanland nämnas särskilt Tälje och
Trosa, där nästan hela borgerskapet dog ut.

Nu hjälpte det ej med alla regeringens stränga påbud,
bland vilka var ett, som ålade postmästarne över hela riket
att väl röka alla brev från pestsmittade orter med malört,
salpeter, svavel, harts eller enris. Till yttermera visso borde
brevets mottagare, sedan han öppnat det, doppa det i
ättika.

Till Norrköping kom smittan med resande från
Stockholm, som infunno sig till den stora Mattsmässomarknaden
den 21 september. I ett av de hus, där pesten först bröt ut,
hade den fått fast fot därigenom, att »en besmittad hustru»,
som bott där, bytt kläder med en piga. Kort därpå avled
först tjänsteflickan och sedan man, hustru samt en dotter
i huset.

Därifrån spred sig farsoten hastigt vidare och krävde
tusentals offer. Den framstående läkaren Magnus Gabriel von
Block berättar, hur likgiltigt folk kunde vara. Det hände, att
den ene efter den andre i en familj avled, utan att man
brydde sig om att tillkalla läkare. Man dog, som det hette, »på
egen hand, utan hjälp av vare sig läkare eller apotekare».
Block anför också exempel på att den friska hustrun lade
sig bredvid sin sjuke man — och naturligtvis blev nedsmittad.

Bland de många plötsligt avlidna, som likbärarne togo upp
från gatan, fingo de enligt samme sagesman i hastigheten
med sig »en gammal man vid namn Jöns Lirgubbe, som
alltid med sitt instrument uppehöll sig vid östra ändan av Gamla
bro. Han hade en dag, överlastad av starka drycker, såsom
död blivit upptagen på gatan, till pestkyrkogården avförd
och kastad bland en hop döda människor för att sedan med
dem i en grop begravas. Innan aftonen spelade han likväl på
det gamla stället på sin lira och sjöng efter vanligheten n:r
374 i svenska psalmboken. Denna händelse gjorde, att han
i flera dagar av den enfaldigare hopen blev såsom spökande
ansedd.»

»Att frimodighet allena icke gör tillfylles varken att
preservera sig eller curera pesten», såsom somliga menade, det
fann Block vara uppenbart därav, att alla stadens åtta
likbärare, »vilka till humeuret merendels voro säkre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free