- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
200

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

givne sällar, som sällan nyktre varit, blevo smittade och
sjuke och den starkaste och största skalken död, nämligen
Johan Tumlös».

Ett utmärkt skyddsmedel fann Block vara »att äta var
morgon en skorpa, doppad uti ett skedblad vinättika. »Jag
själv har», försäkrar han, »också ännu, Gudi lov, med intet
annat preserverat mig, oaktat jag i alla de smittade hus i
Norrköping flitigt uppvaktat och även gjort fältskäraretjänst.»

Till en socken i närheten av Norrköping fördes smittan
genom själve klockaren, som varit inne i staden och begravt
sin i pesten avlidna syster samt trots provinsialläkarens
varningar tagit den dödas kvarlåtenskap med sig hem.

Förhållandevis värst hemsökt bland Östergötlands städer
synes Skänninge ha varit, där 500 personer av 700 avledo i pest.

Till S:t Annæ kapellförsamling i Östergötlands skärgård
kom eländet genom en »fiskeköparepiga» från Stockholm.
Det spred sig från ö till ö och kostade nästan halva socknens
befolkning livet. Härute i havsbandet fanns naturligtvis
ingen läkare. Den enda sjukhjälp, som bestods, var att
klockaren ibland slog åder.

I kyrkoböckerna kan man följa farsotens utbredning. Det
är med en stämning av vemodsfull resignation man t. ex.
läser om hur på Yxnö »Waste Månsson, som varit
nämndeman och kunnat väl läsa i bok, var den förste, som efter
kungl. rådens förbud måste utan prästernas tillhjälpande
grava sina döda i kyrkogårdena. Marcus Jonsson,
skräddare, höll till hos salig Waste Månsson i Yxnö, var född i
Halland invid Varberg. Han var en stilla man och läste väl
sin catechismus, ogift, 50 år. Wastes son dödde några dagar
före fadern, som han dock följde i graven, item Valborg,
dottern. — Båtsmannen Lars Tillskuren i Kråkelund och
hustru Anna lågo länge hemma, innan de kommo i jorden.
Om dessa taltes intet på predikstolen.»

Eller läs den enkla men rörande lilla anteckningen om Per
Svenssons på Hornö trettonåriga dotter Ingrid, »som blev
sjuk vid Hälla kvarnar 1710, åtta dagar före S:t Thomas’
dag, fördes hem sjuk och blev död 20 december. Hon kunde
väl läsa och sjunga.» Hon kom jämte tretton andra personer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:27:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free