Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Efter hemkomsten
- Fälttåget mot Norge år 1716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han drack i mitt hus endast kallt och okokt vatten.
Men han hade en god aptit.»
Brev från svenska krigare i Norge.
Någon allmän nedslagenhet kan icke utläsas ur den
mängd brev från svenska soldater, som blivit uppsnappade
av danskarne. Det var inte så lätt att bli modstulen, när
man var med Karl XII. Blotta anblicken av den käcka
krigargestalten tycks nu som alltid ha satt karskhet i gossar
blå. Med stolthet talar fänriken Jonas Granfeldh i ett brev
från Kristiania om för sin broder: »Sent i aftons kom jag
av min först gjorda vakt här i staden, vilken var rätt rolig,
i det att jag esomoftast fick stå i gevär för min nådige
kung Karl; och ropte jag hans höga person om natten
åtskilliga gånger an. Om dagen, när han passerade
förbi, när jag salverade[1] med värjan, lyfte Hans Maj:t på
hatten, vilket satte så mycket kurage i mig som 3
månads gage, att jag fick göra tjänst i min nådiga konungs åskådande.»
Men låt oss nu läsa några av soldatbreven!
Sörmlänningen Erik Witlock skriver till sin hustru: »Emedan
tillfälle är, så vill jag låta dig, min kära hustru, veta mitt
tillstånd, så tackar jag Gud för en god hälsa, och så hälsar
jag min kära moder och broder många goda nätter och
dagar, och så hälsar jag min lilla son och min lilla dotter,
Gud låte dem växa fort, till dess Gud hjälper mig hem!
Eljest så vill jag låta dig, min kära hustru, veta, att vi
ligga i danska Norge i en stad som heter Kristiania. Och
där ligger dansken på slotte och skjuter var dag på oss,
men Gud vare lov att vi haver fått vår nådige konung med
oss. Han sir oss väl före. Men eljest så vill jag låta dig,
min kära hustru, veta, att vi marschera’ både natt och
dag, till dess vi kom till staden, men vi slet någe ont om
[1] Saluterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0254.html
