Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Fälttåget mot Norge år 1716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så damma de på varandra igen. Det hålla de på med
under större delen av natten och påföljande förmiddag, tills
Wessel får en rapport, att krutet är nästan slut. Men tyvärr
går sjön så hög, att man icke kan tänka på äntring, ty då
skulle Wessel riskera, att hans egen reling krossades. I stället
får han den originella idén att sända sin julle med en
trumpetare över till den fientliga fregatten och hälsa dess
befälhavare, att det gör honom ont, men han måste låta sin fiende
slippa undan för den här gången, eftersom hans krut är nästan
bortskjutet. Han hoppas dock, att de snart skola mötas igen,
när han blivit bättre försedd med ammunition. Och till sist
låter han inbjuda den fientliga fregattens befälhavare att på
hedersord komma över till Wessels fartyg och dricka ett glas
vin med honom, eftersom han har kämpat som en tapper karl.
Befälhavaren på det fientliga fartyget befanns vara
engelsman — fregatten var nämligen av svenskarne inköpt i
England. Han tackade för vänliga hälsningen och
förklarade, att han tyvärr själv inte hade mer krut ombord, än
vad han behövde. Sitt fartyg kunde han icke lämna men
erbjöd i stället Wessel att komma över till honom.
När trumpetaren kommit tillbaka till sin chef, närmade
sig Wessels fregatt sin motståndare så mycket, att man kunde
samtala med varandra. Då drucko de bägge fartygscheferna
varandra till, och skålarna beledsagades av besättningarnas
hurrarop — ett enastående slut på en långvarig och hård kamp!
Men det hör också till historien, att Wessel för sin
oförvägenhet blev ställd inför krigsrätt, och där yrkades det på
att han skulle degraderas och erlägga böter. Kung Fredrik
höll dock sin skyddande hand över sin guldgosse och
befordrade honom i stället till kapten. Framtiden skulle också visa, hur
omöjligt det var att hålla Wessel från att ge sig i kast med
företag, som för vanliga ögon tedde sig orimligt vågsamma.
Ofta kom han nog illa tilltygad ifrån dem, men klarade sig
gjorde han i alla fall. Mången gång kom denna oförvägenhet
hans land till pass, icke minst då det gällde att få
upplysningar om fiendens styrka och planer. Ingen kunde mäta
sig med Wessel i konsten att hastigt skaffa in pålitliga
underrättelser i den vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
