- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
261

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Fälttåget mot Norge år 1716

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Något som Wessel också förstod sig på var att hålla sig
framme, när det gällde att hos konungen eller hos andra
överordnade klargöra lämpligheten av att han fick
avancement. Men när han på nyåret 1716 anhöll att bli befordrad
till kommendör, fick han avslag. Däremot gav konungen
honom en annan belöning, som skulle i hög grad underlätta
vägen till framtida befordran: han adlades med namnet
Tordenskiold
. En äldre norsk författare tyder namnet
såsom åsyftande »den Skræk og Torden[1], som Tordenskiold
var for de Svenske, da han derimod kunde ansees som et
Skjold for den danske Flaades Sømagt, ved vilket der
avbødedes mange svenske Stød»[2]. Också ser man i första
fältet av hans adliga vapen en blixt, som ljungar i blått fält,
vilket väl skall föreställa Sveriges rike, »i hvilket han
undertiden[3] har lynet temmelig stærkt».

Som en åskstråle skulle han också några månader därefter
slå ned på en svensk transportflotta med vapen, ammunition
och livsmedel, vilken låg inne i Dynekilen norr om Strömstad.
På aftonen den 26 juni[4] fick han av ett par fiskare veta, att
en del officerare från de svenska fartygen gått i land för att
vara med på ett bröllop, och att den svenske eskaderchefen,
Olof Strömstierna, hade fest för de andra ombord på sitt
amiralskepp. Tordenskiold tyckte, att han gärna »kunde komma
som objuden gäst». Tillfället att ge sig i kast med svenskarne
var så mycker gynnsammare för honom, som nattbrisen stod
rakt in mot land. Därför var hans beslut snart fattat. Hur
han sedan med den vinden skulle kunna klara sig ut ur den
långa, smala kilen, det fick bli en sak för sig.

I morgongryningen den 27 juni lättade Tordenskiold
ankar och styrde för frisk förlig vind in i viken. Den svenska
flottiljen var dömd till undergång. Visserligen voro de
svenska krigsfartygen 13 och Tordenskiolds blott 7, men två av
dessa voro stora fregatter, medan den svenska eskadern
bestod av endast medelstora och små fartyg. Och i fråga om
artilleri var Tordenskiold minst dubbelt överlägsen. Trots
den förkrossande elden från hans kanoner slogos de svenska
besättningarna dock med förtvivlans mod, och till sist försökte
de betaga segraren bytet genom att sticka skeppen i brand


[1] Tordön, åska.
[2] Avvärjdes många svenska stötar.
[3] Alltemellanåt.
[4] Den 7 juli enligt nya stilen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:33 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free