Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Striderna på västkusten 1717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sin tappre fiende. Den ende av fångarna, som råkade illa
ut, var björnen, som uppförde sig så bestialiskt, att man
måste avrätta honom. Varefter man lär ha gjort sig ett gott
mål på det trogna djuret.
Tordenskiold framförde i ett brev till Karl XII sitt
underdånigaste tack för den »generösa nåd», Hans Maj:t. bevisat
hans ringa person, och lät på samma gång konungen förstå,
att värdet av Hans Maj:ts nådebevis skulle fördubblas, om
han ville visa även det storsinta ädelmodet att till
Tordenskiold återställa det tagna godset. Ägaren skulle däri se ett
bevis på att Hans Maj:t satte värde på »en mot sin konung
trogen tjänare och ärlig soldat, bland vilkas tal jag med tiden
hoppas få bliva räknad», skriver Tordenskiold.
Det var inga småsaker, det här gällde, ty det strandade
godset värderades till 300,000 riksdaler. Men för en så
frikostig furste som Karl XII var detta om möjligt en
ytterligare anledning att återställa det till den forne ägaren.
Innan Karls befallning hunnit utföras, hade dock konungen
stupat, och sedan föll saken i glömska.
I Köpenhamn blev Tordenskiold mera snävt behandlad
än av sin ridderlige motståndare. Fredrik IV lät honom
vid deras första sammanträffande veta, att attacken på
Strömstad varit någonting utanför allt vad rim och reson
hette, och fråntog sin forne gunstling befälet över
Nordsjöeskadern. Men Tordenskiold gav sig icke utan lyckades få
saken undersökt av krigsrätt. Domstolens utslag blev så
långt ifrån fällande, att det i stället gick ut på att
Tordenskiold gjort sitt bästa och snarare förtjänat åtal, om han
underlåtit angreppet på Strömstad.
Så triumferade han åter över sina motståndare, men
självständig befälhavare fick han icke bli efter detta. Han erhöll
i stället kommandot på ett skepp, tillhörande danska Östersjöflottan.
Och så var det för en tid framåt slut med hans
fria äventyrsliv på egen hand.
Litteratur:
J. A. Lagermark, Striderna vid Vestkusten 1717 och 1718; häft. kr. 1:—.
Oswald Kuylenstierna, Striderna vid Göta älvs mynning 1717—1718; häft. kr. 1:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
