- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
519

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Fredrik av Hessen blir konung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fredrik av Hessen blir konung.



ENVIS, som Ulrika Eleonora var, och därtill genomträngd
av enväldets åsikter, var hon icke lätt att samarbeta
med vare sig för råd eller ständer. Särskilt framträdde
hennes självrådighet vid tillsättande av ämbeten. Ett groteskt
exempel härpå erbjuda några utnämningar till rikets högsta
militära värdighet.

Redan på Karl XII:s tid funnos tre fältmarskalkar —
och det tycker man kunde vara mer än tillräckligt för ett
land, som ej längre kunde uppsätta ens 50,000 man. Men det
ansåg inte Sveriges regerande drottning, som gärna ville
begagna höga ämbetsposter till att därmed vinna trogna
anhängare. Strax efter 1719 års riksdag utnämnde hon en
fältmarskalk till. Och tre månader därefter befordrade hon
Erik Sparre till samma höga värdighet. Men då hon ville
tysta ned avunden däröver genom att göra ytterligare två
generaler till fältmarskalkar, tyckte rådet, att det gick för
långt, och protesterade, sin plikt likmätigt. Det brydde sig
drottningen dock alls inte om, varken nu eller vid andra
liknande tillfällen. Det var heller inte så gott att protestera, när
man visste, att det lätt kunde gå en på samma sätt, som det
gått självaste den mäktige Arvid Horn.

Det var därför just ingen, som fällde tårar, när det på
1720 års riksdag förspordes, att Ulrika Eleonora önskade
överflytta Sveriges krona på sin älskade gemåls huvud.
Avgörandet berodde dock framför allt på Arvid Horns
hållning. Han hade nämligen åter börjat framträda på den
politiska skådebanan. Ju sämre Sveriges utrikespolitik leddes
efter hans avsked från kanslipresidentskapet, dess allmännare
blev längtan efter att han skulle taga statsrodret i sina vana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free