Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Per Vilhelm Wargentin och vår befolkningsstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1821—1859 omtalas ej mindre än 115 jordskalv, de flesta i
Västergötland och Värmland men anmärkningsvärt nog icke
ett enda på Gottland eller Öland. En av de
intressantaste jordbävningarna i vårt land är den, som inträffade
allhelgonadag den 1 november 1755 samtidigt med det stora
jordskalv, som förstörde Lissabon. Dess verkningar
märktes i Bohuslän, Västergötland, Värmland, Dalarne och så
långt norrut som i trakten av Luleå. I Trollhätte ström
var skakningen så stark, att »pålarna utur älvebottnen därav
upprycktes» och vattnet både ovanför och nedanför fallen
»fräste högt i vädret». Ett våldsamt »vattusvall» iakttogs
också i vattendragen både i Värmland och Dalarne.
Vattnet ryckte med sig båtar och tunga färjor, som lågo
uppdragna på älvstränderna. I Luleåtrakten kännetecknades
jordbävningen av »ett starkt dundrande i luften såsom av
ett starkt tordön eller starkt vattufall och påstod ungefär
5 minuter».
En våldsam jordbävning kändes också den 13 april 1851
i Småland, Västergötland, Bohuslän och en stor del av Norge.
I Jönköping skallrade fönsterrutor och väggspeglar, och
personer, som sutto i soffor eller på stolar, kände sig liksom
lyftade upp. På andra ställen rasade gärdsgårdar och asade
tegelpannor ned ifrån taken. I Långelanda på Orust rusade
kyrkfolket ut genom fönster och dörrar, i tanke att tornet
störtat ned. »I Lysekil slutades det underjordiska dånet med
en knall såsom ett kanonskott av grov kaliber. Husen
skakades, så att dörrar sprungo upp, kärlen på hyllorna darrade
emot varandra, fruntimren svimmade och männen intogos
av panisk förskräckelse under de nära trenne minuter
oväsendet varade. På havet i nejden var fenomenet lika kännbart.
Manskapet på en engelsk skonert kände både fartyg och master
skakas, och under sig erforo de en stöt, som om skonerten
stött på grund. I Vänersborg ringde klockorna på väggarna.
I Uddevalla ’vrålade’ luften, ljuskronorna slängdes, böcker
hoppade tumshögt från sina hyllor, kalkrappning och stenar
nedrasade i kyrkorna.»
Den största kända jordbävningen i vårt land torde dock
vara den, som inträffade natten mellan den 21 och 22
december 1759. Den gick från Skåne och Blekinge genom
södra och mellersta Sverige ända till Dalarne och lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
