- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
491

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplagt och piskan väl inbunden, skorne väl spände och
halsduken väl tillbunden.»

Vid defilering i parad, liksom vid vaktavlösningar och
en del andra mera högtidliga tillfällen skulle steghastigheten
vara 36 steg i minuten — alltså ej fullt tredjedelen av nutida
marschhastighet — ty då »fordras ett långsamt, högfärdigt
eller stolt marscheringssätt: soldaten måste isynnerhet
då giva sig en god air[1].» Vid vanlig marsch ökades takten,
men blott till ungefär det dubbla. Endast vid anfall
begagnades ett »ännu starkare och häftigare avancerande». —
Rekryten skulle först noggrant utbildas i den svåra konsten
att bära sina uniformspersedlar och därefter övas i
honnörsgöring, innan han finge deltaga i vapenövning.

Pikenerarne voro nu avskaffade i och med att gevären
eller musköterna, såsom de alltjämt kallades, försetts med
bajonett.

Officerarne voro vana vid ett makligt liv hemma på sina
boställen, vilket avbröts endast av ett regements- eller
bataljonsmöte om tio dagar årligen. För fältlivets strapatser
voro de följaktligen alldeles otränade, och grundsatsen att
befordra dem efter åldersmeriter hade hunnit göra sitt
fördärvliga inflytande gällande. Den militära andan förstördes
ytterligare genom bestämmelser, som utfärdades år 1757
i samband med tillkomsten av arméns pensionskassa. För
att då motverka, att officerare kvarstannade i sina
befattningar längre än de voro tjänstdugliga, gav man laglig
bekräftelse åt de s. k. ackorden eller tjänsteköpen.
De inneburo, att en officer, som avgick, fick liksom sälja
sin tjänst till efterträdaren för en viss summa, som var större,
ju högre tjänstegrad det gällde. Det var emellertid endast
den avskedstagande officeren, som var berättigad till
ackord, icke den som dog i tjänsten. Alltså visste en krigare,
som vågade livet i strid för sitt land, att därest han stupade
så skulle hans arvingar ingenting få, medan den däremot, som
försiktigt höll sig ur vägen för fiendens eld, kunde göra en
god affär. En klok officer, som hyste omtanke för de sina,
borde därför i fred sköta sitt boställe, i tid taga avsked och
noga akta sig för att våga sitt liv!



[1] Ett imponerande utseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free