- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
598

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inkomstkälla, och detta just nu, då tiderna voro så gyllene,
att man kunde begära ända till 1,000 pund sterling för en
enda röst i ett stånd, där partierna voro jämnstarka». Det
blev ett skrik, som om man ville beröva arbetaren hans
välförtjänta lön.

En annan stor fara hotade kompositionen därigenom,
att den söndring, som den var avsedd att böta, nämligen
fiendskapen mellan Hattar och Mössor, icke längre var den
mest elakartade i samhället. Partiförbittringen hade
begynt träda i skuggan för ståndsstrider, för fiendskapen
mellan adel och ofrälse. Därför voro Mössornas partichefer
ej längre herrar över sitt folk. De ofrälse Mössorna ville
icke underkasta sig ledningen av adliga partihövdingar,
som de numera hatade, hur goda Mössor dessa än månde
vara. Det visade sig, att man begått ett stort fel, då man
ej kallat de ofrälse partiledarne till förhandlingar om
kompositionen. De ofrälse stånden betraktade kompositionen
såsom en adlig komplott med syfte att rädda Hattrådet
och de adliga privilegierna undan de ofrälses berättigade
angrepp. Därför blev kompositionen angripen från olika
håll. I en mängd stridsskrifter klandrades den som »en
riksfördärvlig enighet». Somliga av dessa broschyrer iklädde
sig fabeldräkten och läto katten, som är mössens — d. v. s.
Mössornas — naturlige fiende, figurera som huvudperson.
En av dem lyder sålunda: »En katt, länge plågad av en svår
tandvärk, måste omsider bekväma sig att låta en stork,
som var skogens fältskär, utrycka sina tänder. Detta skedde
icke utan stor smärta, varav katten blev så modfälld, att
han beslöt slå sig ifrån världen och componera eller
förlika sig med sina fiender, som voro möss och råttor, och
hålla sig ifrån kött och all hård mat. Då apan, som länge
varit dansmästare men nu för podager icke kunde dansa,
fick höra kattens uppsåt, gjorde hon honom ett besök och
önskade honom lycka i sitt förehavande. Men när hon fick
höra orsaken till kattens philosophie, sade hon: ’Jag har
också övergivit världen och all fåfänga; ty ifrån den tiden,
jag blev angripen av podager, har ingen sett mig dansa.’»

Även adelshögfärden fick sina snärtar i fablerna, och
fabelsamlingen »Adliga hästen» handlar uteslutande om detta
ämne. Bland annat låter författaren skogsguden på djurens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free