Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Hertig Karl och hans »storvisir»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obönhörlig förblev hon mot en hel rad av mer eller mindre
högättade män, som blivit förälskade i »denna vackra
herdinna».
När Gripenhielm såg hennes ståndaktighet, blev han fylld
av sällhet, och »hela den kringliggande dälden och alla träden
voro vittnen till de fägnetoner, han sin trogna herdinna till
ära slog på sin luta».
Men Gripenhielm måste med tiden överge herdebanan
och gick in vid kungliga kansliet i Stockholm. En dag fick
han order att företaga en utländsk resa. Avskedsmötet
mellan de bägge älskande blev rörande, såsom tillbörligt var.
De träffades i skymningsstunden i »ett grönt kabinett i en
liten trädgård». Här växlade de porträtt samt armband,
»med varannans hår och deviser invirkade». Så var det slut
med alla ljuva flöjttoner, alla knäppningar på lutan, slut
med svärmerier i gröna kabinetter och dunkla grottor — slut
för alltid. Ty hjälten föll i en hetsig feber och dog i Leipzig.
Samma natt och samma timma, som han avled, kom han
in i den älskades kammare alldeles som före avresan och
»räckte henne med en vänlig min och suck handen för
att liksom bjuda det sista farväl». Det dröjde hela tre år,
innan Maria Gyllenstierna hämtade sig efter dessa
själsskakningar. Hon var »mycket sjuklig i ömsom tvinsot,
gulsot och frossa. Men nästan var natt var Gripenhielm hos
henne.»
När ytterligare sju år gått, förlovade sig emellertid Maria
Gyllenstierna med baron Esbjörn Reuterholm. Ehuru
Gripenhielm alltid »synts misslynt», så snart hon tänkt på
äktenskap, och avrått henne därifrån, var han vänlig nog att
komma på besök flere år efter giftermålet och »vagga hennes
barn» om nätterna, när sköterskan somnat ifrån dem.
Yngst och ojämförligen märkligast av de fem barnen
var Gustav Adolf Reuterholm. Han var verkligen något
mycket underbart. Både på fädernet och mödernet hade han
andeskådare att brås på — »mer än vanligt upplysta mäniskor»,
såsom han själv kallar dem. En så märklig man måste
ju vara förutbestämd till något alldeles ovanligt stort. Den
tanken slog också rot redan i hans barnasjäl, att han skulle
bli åtminstone Sveriges störste man, om icke den störste
i hela världen. I själva verket trodde han sig stå under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
