Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att man såväl hos folk av medelklassen som hos de
förnäma på landet i Sverige lever mycket gott, därom har varje
resande tillfälle att övertyga sig, tack vare hela nationens
välbekanta vänlighet och gästfrihet», konstaterar Arndt.
Han finner kosten både kraftig och omväxlande. Här finns
»härlig fisk av mångfaldiga slag i alla landsändar, en mängd
fågel och annat vilt, varav landet överflödar, samt mjölk,
smör och ost av bästa sort». Det svenska ölet fann han
gott — utom i Arboga! — och tyckte, att svagdrickat ej
heller skämdes för sig.
Vår resenär förvånade sig över folkets härdighet. Så fort
vårsolen tittade fram, »sprungo barnen muntert barfota i
snön; och min skjutsbonde, som för att lätta arbetet för
sin häst oombedd stigit ur vagnen, vadade i vatten ända
till midjan och visade sig ändå lika glad», anmärker han och
fortsätter: »Detta bevisar, hur härdade svenskarne äro.
Sedan bonden efter ett dylikt kallt bad fått en god sup och
några styver i drickspengar, så återvänder han glad och
sjungande hem.»
I fråga om edens vikt och betydelse för svenskarne gjorde
Arndt samma erfarenheter som De la Tocnaye. Han kom
till insikt därom, när han vid en skjutsstation i Västergötland
fick vänta en halvtimme på skjutsen. »Jag trätte», säger
han, »på hållkarlen. Han klådde sig bakom örat och
svarade, att han ej föreställt sig, att jag hade så bråttom,
eftersom jag ju sagt till honom så saktmodigt om häst. Detta
lade jag på minnet och nyttjade hädanefter vid alla
befallningar till dylikt folk så många svenska eder, som jag lärt
mig, till inledning. Därmed förolämpar man dem aldrig,
eftersom detta är så vanligt för dem, och emedan de själva
vid minsta förtret ha några tusende tunnor djävlar i
beredskap. Den som ej kan svärja, har inget anseende hos detta
folk. En främling, som ej lärt sig några eder, kommer ej
långt bland dessa människor, hur tjänstvilliga och beskedliga
de för övrigt än kunna vara. De anse honom som en nykomling
ute i världen, en harhjärtad morsgris, som hittills suttit
i spisen och ännu icke förstår att uppföra sig som en karl.»
En av svenskarnes mest utmärkande egenskaper finner
han vara deras artighet. Han hade riktigt svårt att lämna
det vackra Stockholm, där han haft så roligt tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
