Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Striden mellan gamla och nya skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde unge Atterbom inte nöja sig med mindre än att
deklamera om »den hult susande vindens svängda balsamvingar».
»Vilken silverton!» utropar Leopold och gycklar blodigt med
sådana foster av översättarens översvallande känsloliv som
»suckar som skallra» och »känslor som dallra», liksom ock
med fosforisternas program, att den nya verskonsten skulle
vara »en musikalisk kristendom». Han finner för sin del, att
»deras antagna namn av nya skolan tyckes hitintills blott
påminna om behovet att gå ännu rätt länge i den gamla».[1]
Tegnér gjorde också ett par roliga inlägg i den pågående
striden. I sonetten »Fläskkorven» gycklar han med
»Phosphorsätten», som infört sonetten i vår diktning. Han
väljer nu själv ett ämne, fullt värdigt denna höga diktform,
då han besjunger fläskkorven, »dig, son av galten, betad i
det gröna».
Av Tegnér var också så gott som säkert det lilla
epigrammet »Metalliteten», i vilket han skämtade med ett
naturfilosofiskt uttalande av Atterbom, att »Naturens öra
vore av metall och vad världsanden viskade däruti vore
musik», att människan var »blomman av jordens
metallstämma» o. s. v. Så här lyder Tegnérs inlägg:
»Naturens öra det är av metall;
Kling Klingeli Klang!
Och Språket är endast ett återskall
av Andan; pling plingeli plang!
Filosofens huvud, det är av metall;
Kling Klingeli Klang!
en ljudande bjällra, ett återskall
från Tyskland; pling plingeli plang!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
