Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Striden mellan gamla och nya skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O Hammarspik! O Hammarspik!
Jag vill din ära prisa.
Din poesi och din kritik
är värd sin egen visa.
»Ett grekiskt lexikon därnäst
så när du världen givit.
Av dina verk det lyckats bäst,
ty det blev aldrig skrivet.
Visst är på språkkunskap du rik,
men, om min varning gäller,
skriv aldrig svenska, Hammarspik,
och andra språk ej heller!
— — — — — — — — — — — — —
’Prins Gustav’[1] dock du trycka lät,
— sitt lov den ej förmenom! —
ett verkligt sorgespel, ty det
är ömkligt alltigenom.
Den tragedin, min vittre vän,
ej gjorde mycket väsen.
Hon blev ej spelt — förmodligen
för det hon ej blev läsen.
— — — — — — — — — — — — — —
O store Hammarspik, man gör
dig orätt här i Norden,
där mången nu dig anser för
den dummaste på jorden.
Ett sådant misstag, det är stort;
man dock besinna borde:
hur mycken dumhet själv du gjort
din far en större gjorde.»
»Hejsan! Religionen är jesuit,
sanningen är Schellingian,
världen är fri, och korpen är vit —
vivant påven och fan!
Ut vill jag resa till Tyskland att lära
dikta sonetter till tidens ära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
