- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
361

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blodig rysshatare aldrig kunnat förlika sig med hans
ryssvänliga politik. Men när den allmänna beundran för konungen
slagit om i en stark opposition, var Tegnér genast färdig att
bekämpa, vad som för honom tedde sig såsom oridderligt
stridssätt, och så blev den forne liberalen oppositionens
hänsynslösaste och kvickaste belackare. Det var ett avfall,
rakt motsatt hans forne ämbetsbroder Geijers.

Det var dock icke de liberala idéerna, Tegnér
hudflängde; det var de småsinta partigängare, i vilkas trånga
hjärnor och tarvliga sinnen dessa idéer drogos ned i smutsen,
som han avskydde och föraktade. Men därigenom råkade
han återigen i fejd med tidsandan. Och det sammanhängde
med att hans kynnes art var trotsig:

»Nordens kraft är trots, och falla
är en seger för oss alla.»


Det var hans lust hela livet igenom att liksom laxen gå
mot strömmen. Men det var icke ett oresonligt trots bara
för trotsets skull, utan därbakom låg ett djupare behov av
att mot ensidiga partidogmer hålla fram sanningar, som
dagens modeströmningar hotade att fördunkla, och sålunda
försöka korrigera opinionens svängningar. Det ligger också
alltid något ridderligt i hans lust att ställa sig på den
nedsablade minoritetens sida. När det unga släktet smädade
Leopold, hyllade Tegnér den gamle »blinde siaren»; när en ny
generation kastade sig över Atterbom, var det Tegnér, som
höll sin sköld över den sårade.

Vad folk därvidlag tyckte, var honom hjärtans likgiltigt.
Popularitetsjakt var för honom något osympatiskt.
Prästeståndets klubb besökte han t. ex. aldrig och gjorde ej heller
något annat för att vinna ledamöternas bevågenhet. »Jag
söker aldrig någon popularitet — populariteten må söka mig,
annars kan den gärna utebliva», säger han. Så mycket som
möjligt undvek han ock att »gå i hovtrapporna» — eller
»åtminstone går jag där rak», tillade han. Han var och förblev
en man för sig. Yttre utmärkelser förstod han också uppskatta
till deras rätta värde. När Karl Johan hugnade honom med
kommendörstecknet av nordstjärneorden, gjorde han den
reflexionen: »Varken samtid eller eftervärld lärer fråga efter,
om jag burit en liten eller en stor stjärna. Dessutom kostar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free