Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid
- Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom lättare för andra att sänka sin levnadsstandard. Tänk,
vilken skandal något sådant skulle ha varit före världskriget!
D. v. s. skandalen hade säkert aldrig blivit av, ty
Europas furstehus skulle ha gjort allt för att förhindra den.
Nu däremot hajar man visserligen till ett tag men tänker
på att värre omstörtningar än så har världen undergått de
senaste åren, och man tycker bara det är pikant att se, hur
litet var får en släng med av sleven.
Inget ont, som ej har något gott med sig.
Vänder man sig från det osmakliga skådespelet av den
svenska gulaschens uppträdande, kan man å andra sidan ej
undgå att finna, att krigstiden på annat håll skapade
rättvisa i samhället, då den äntligen lät vår bondebefolkning
för en gångs skull vederfaras ekonomisk rättvisa för sitt
strävsamma arbete. Nu betalte sig jordbruksprodukterna så
bra, att en mängd småbönder, som varit skuldsatta upp över
öronen, kunde göra sig skuldfria och få råd att smaka något
med av allt det goda, de förut producerat men måst avyttra
för att kunna betala räntor och utskylder. Nu kunde de
slippa att sälja all grädden och dricka bara skummjölken
själva. Nu kunde de ha råd att smaka på sitt eget smör i
stället för att äta margarin, ja t. o. m. förhöja tillvaron med
ett ägg till frukost då och då. Det hade varit mer än
mänskligt, om läckerheterna ej blivit en liten smula pikant
kryddade av vissheten om hur outsägligt högt värderade
bönderna nu voro av de förut så högfärdiga stadsborna. Och
om man i ett och annat lantbrukarhem väl kraftigt tog
skadan igen för mansåldrars liv på sill och potatis, så var
det ju inte mer än mänskligt det också och säkert ej så farligt,
som beskäftiga tungor överdrevo. I alla händelser var det
ingenting mot våra gulaschers syndiga leverne.
Även våra fiskare fingo nu en tid rikligare lön än vanligt
för sin möda, en lön så mycket mera välförtjänt, som
minfaran gjorde deras yrke vida mer riskfyllt än någonsin förr.
Skada bara, att de ej som bonden hade någon fast egendom
att lägga ned sina förtjänster på utan mången gång använde
dem på ett förvänt sätt. Därom vittna en del förfärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0697.html
