Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAH\*ES ELD
125
för visso inte i den mosaiska tidens anda utan i
oavlåtlig strid mot den.
Och huruvida den israelitiska religionens
emancipation från månkulten kan föras tillbaka till Moses
själv är omöjligt att säga. Med mitt lilla kapitel om
Moses avfall från månskensreligionen har jag
naturligtvis bara velat antyda den senare utvecklingen
— det faller ju i det hela taget av sig själv att jag
inte ett ögonblick i min berättelse har haft det
löjliga anspråket att prestera en verklig historisk
rekonstruktion — och deuteronomikern, som är min
enda källa för Moses polemik mot månkulten, är
ingenting att bygga på. Men Ditlef Nielsen fäster
uppmärksamheten vid att de noggranna, på månens
faser grundade kronologiska uppgifterna i. Exodus
upphöra med avlägsnandet från Sinai och sluter
därav att sannolikt redan Moses har förlagt
sabbaten till var sjunde dag utan avseende på måntiderna.
Då nymåne festerna av de bibliska författarna
förutsättas från urminnes tid, har sannolikt redan Israels
förmosaiska religion varit en månreligion; men den
har varit polyteistisk och, såvitt man vet, utan
en ordnad kult. Och då månreligionen sålunda för
folkmedvetandet var förbunden med den gamla
polyteismen, kan Moses däri ha haft ett skäl till
avlägsnande från den. Men brådstörtat har detta
knappast kunnat ske, då Jahve just som mångud
— och blott som sådan — kunde identifieras med
"fädernas gud". Ty vi vet ju, att när man vill
ändra något i religionen är första regeln den att
låtsas som om man inte vill ändra det ringaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
