Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
stannade med ett tankfullt uttryck på den i aftonsolen
glimmande kyrkan midt emot. Som en evighetsvink
höjde sig templet mot skyn, och solens strålar tycktes
liksom med välbehag stanna kvar på det glimmande
korset. Därinne hade för Karin varit så lugnt, när
psalmen ljöd från högtidsklädda skaror, och där hade
Karin och Mats gifvit sina löften till "vännen den
bäste". Då hade den gamle herden ock talat om
farorna i världen. Vid tanken på allt detta och kanske
ock vid minnet af den nattliga synen höll Karin på
att vackla i sitt beslut. Men så bleknade hembygdens
kyrka, och där strålade för ett äfventyrslystet sinne
fram all den härlighet, som Björk Brita talat om.
Den kom sålunda, kom obevekligt skilsmässans
dag.
Vandringen föreföll Mats så tung, när han förbi
Limå bruk följde sin kulla på väg till Leksand, där
hon skulle sammanträffa med sin reskamrat. Det var
en härlig vårdag, det var sång och kvitter i solgassig
skog, där nu snart alla drifvor smält, men skilsmässan
gick dock både Mats och Karin till sinnes. Det låg ett
djupt farväl, tyckte de, i Siljans slag mot stranden, och
skogssuset var ej heller gladt i dag.
När Leksands kyrkas "ryska" kupol med dess
glimmande kors blickade fram öfver skogen, stannade
Mats och aftog bögen, hvilken han nu lämnade till
Karin. Han lämnade henne ock penningar i och för
öfverresan till Finland och Petersburg. Något
skrif-kunniga voro både Mats och Karin, och visst, så visst
skulle de skrifva någon gång under skilsmässans tider.
Varmt och innerligt slöt Mats sin kulla i famnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
