Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landsnöd går genom Sveriges lemmar, då kan vår
sjö också bli till en tunga, en ropandes röst för allt
Sveriges land. Du har väl hört sägnen om
klockan, som ligger sjunken i Siljans djup?»
»Nej,» säger Sten, »det har jag aldrig.
Berätta, berätta!»
»Jo, det var naturligtvis under Gustaf Vasas
dagar, under klockupproret år 1531. Kungen hade
låtit utgå påbud, att hvarje kyrka landet rundt
skulle utlämna en af sina klockor för att därmed
gälda rikets utländska skuld. De goda dalamännen,
som inte krusade sin forne ledare och konungslige
herre, ville emellertid ingalunda finna sig i, att
»deras heliga klockor, som voro både smorda och
vigda, skulle så slätt tagas ifrån dem.» När
konungens utskickade kommo, gjorde de
mångenstädes, särskildt i Leksand, beväpnadt motstånd,
och en af de största klockorna sökte de rädda
undan förföljarna tvärs öfver Siljans is. Midt ute på
sjön brast dock isen under den tunga bördan, och
klockan begrafdes i bottnens sand. Där har hon
legat allt sedan dess, och där ligger hon än i denna
dag. Men så ofta hennes systrar rundt Siljans
stränder ringer, så svarar också hon med en sakta
genklang från djupet. Och stundar fara för landet,
så skall hon dåna med basuners ljud, och sist en
gång skall hon kalla lefvande och döda till
domedagsotta.»
Så berättar Karl-Olof, och åter sjunka de in i
den snärjande drömstämningen. Närmare och när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
