Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Längtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Förvandlingarna». Med omtanke valde priorn de stycken,
han tyckte lämpliga att läsa.
Och sålunda läste de om Heros och Leanders
kärlek, och Erland gav åt Hero Singoallas
anletsdrag; de läste om Pyramus’ och Tisbes kärlek,
och Erland gav åt Tisbe Singoallas strålande ögon,
bruna hy och purpurläppar.
Han läste om deras kärleks, nej, ej deras
kärleks, men deras ödens olyckliga slut, och sagan
ville röra honom till tårar.
Likasom fru Elfrida gladdes pater Henrik åt
Erlands ändrade lynne. Ofta satt han med
gossens händer i sina och omtalade något, hämtat
ur sin levnads rika erfarenhet. Ofta lade
eftertanken en sky på hans panna, och hans ögon
fästes granskande på Erland. Det var, som han
gärna velat säga denne någonting men ändå
tvekade göra det. Stora tankar rörde sig i paterns
själ, men han tvivlade, att Erlands sinne ännu
vore lämplig jordmån för de frön, han ville utså.
En vinterkväll närmare våren hände, att, sedan
läraren och lärjungen studerat tillsammans, den
gamle lade sina händer på den unges axlar, och
hans ögon lyste av hänförelsens eld. Med halvt
viskande röst, som ljöd högtidlig och hemlighetsfull
i det av lampan matt upplysta valvet, talade
han om andens herravälde över det lekamliga, om
det osynliga ordets makt över seniga armar och
trotsiga sinnen, över furstar och herrar, över alla
världens härar, vore de ock oräkneliga som havets
sand. – En stor byggnad uppföres, vars grundval
är jorden, vars spira når in i himmelen (så talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
