Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dessa dagar betjenade Sorgbarn,
som vanligt, herr Erland. Men fristunder
hade Sorgbarn numera inga, ty riddaren
ville knappt förlora honom ur sikte. Bittra
stunder hade Sorgbarn dess flere.
Riddarens ögon fäste nästan ständigt på gossen
en blick, hvari tillbakahållet hot, fruktan
och vild misstanke lågade. Han bevakade
hvarje Sorgbarns ord, hvarje hans rörelse.
När de voro ensamme, hände, att han steg
upp, kramade Sorgbarns armar och lyfte
honom från golfvet, för att slunga honom
tillbaka mot dess stenar. Men han sansade
sig, och allt slutade därmed, att de blå
märkena på Sorgbarns armar voro flere.
Äfven Sorgbarn led mycket. Hans
kinder voro, om möjligt, blekare än förr, hans
kropp var nästan en skugga. Men han
uthärdade tåligt riddarens misshandlingar,
räknade dagens timmar och tänkte med fröjd
på natten, när detta hemska ansikte åter
skulle varda vänligt, dessa vilda blickar blida
och denna stumma mun kalla honom son
och slösa med försäkringar om kärlek.
Natten var Sorgbarns dag, och dagen var hans
natt. Om dagen satt hans moder ensam
med den tyste Assim i skogen; om dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
