Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dala—Hälsinglands järnväg - XII. Limedsforsen—Särna järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arrendetiden av statens järnvägar utförda anläggningarna till järnvägsstyrelsen
erlägga 230 000 kr. Nämnda köpeskilling å 1 500 000 kr. motsvarar ett
pris per km bana av omkring 12 300 kr.
Sedan järnvägsstyrelsen i infordrat yttrande tillstyrkt inköp av
järnvägen enligt det sålunda uppgjorda förslaget, avlät Kungl. Maj:t
proposition till 1927 års riksdag angående förvärvande för statens räkning av
järnvägen i enlighet härmed. Ur motiveringen må anföras följande.
Den avtalade köpeskillingen vore låg i förhållande till järnvägens tekniska värde.
Visserligen torde under de första åren en viss driftförlust vara oundviklig, men å
andra sidan vore det för statens järnvägar förmånligt att kunna fritt disponera över
en förbindelseled mellan den långa inlandsbanesträckan Brunflo—Kristinehamn och
norra stambanan. Nyttan av en sådan led kunde i framtiden bliva mera
framträdande än nu. Vad anginge själva järnvägsdriften kunde för en bana på endast 120
km längd och med relativt svag trafik självständig trafikering icke gärna göras fullt
rationell. I en tid, då kravet på sammanslutning av de mindre enskilda järnvägarna
för ernående av bättre ekonomi framfördes från olika håll och med allt större styrka,
skulle det vara anmärkningsvärt, om staten principiellt vägrade sin medverkan i de
fall, där inkorporering i statsbanenätet framstode såsom enda möjligheten att
åstadkomma större förvaltningsenheter. Den avsevärda förbättring i taxehänseende, som
banans trafikanter erhölle i och med inkorporeringen, borde leda till större
livaktighet inom trafikområdets näringsliv och så småningom även medföra ökad trafik.
Slutligen kunde även med ett visst skäl åberopas, att den till inköp föreslagna banan
vore till sin natur ej alltför olika de nordliga tvärbanor, vilkas byggande helt
bekostats av staten.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition beslöt 1927 års riksdag att i
enlighet med det upprättade förslaget till köpeavtal för statens räkning
förvärva linjen Bollnäs—Orsa jämte bibanan till Dalfors. Järnvägens
införlivande med statens järnvägar ägde rum den 1 maj 1927, men
tillämpades statens järnvägars taxa därstädes först fr. o. m. den 1 januari 1928.
Den sålunda av staten förvärvade järnvägen har en längd av 121,7 km,
varav 3,2 km bibana. Maximistigningen är 16 ‰ och minimiradien 400 m
å huvudlinjen och 300 m å bibanan till Dalfors. Rälerna hava en vikt av
27,5 kg per m. Större broar hava måst utföras för järnvägens ledande
över Voxnaälven, ett spann à 40,0 m, Gränningeån, 8 spann à 6,0 m, Ore
älv, ett spann à 40,0 m, samt över Ore Noret vid Tappudden, två fasta
spann à 20,0 m och ett svängspann à 9,0 m. Â järnvägen finnas 12
stationer och 8 håll- och lastplatser.
Då statens järnvägar, såsom förut nämnts, under den 10-åriga
arrendetiden förutom ordinärt underhåll utfört för driften erforderliga nya
anläggningar och förändringsarbeten, behövdes några särskilda
kompletteringsarbeten icke utföras å banan vid dess övergång i statens ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
