Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 278 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Säkerhetsanläggningar för stationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trafikplatser, som med stor hastighet passeras av de stora genomgående
tågen utan att de stanna. Ställverken vid dessa stationer äro i regel
mekaniska med dubbeltrådsystem för manövrering av växlar och
signaler. För att handhavandet skall kräva ett minimum av personal har
ställverket så vitt möjligt placerats i närheten av expeditionslokalerna,
dit tågklarerarens arbete
är förlagt under
tågexpedieringen.

För att undvika
passning vid ställverket
underväxling började redan
tidigt att tillämpas
systemet med centralt och
lokalt omläggbara växlar,
d. v. s. de från ställverket
centralt omläggbara
växlarna försågos med en
invid växeln placerad
anordning, medelst vilken
växlarna kunna
omläggas lokalt. Härvid
medföljer den med växeln förbundna trådledningen och påverkar
lintrumman å växelspaken i ställverket. Genom låsning av lintrumman är det
möjligt att på mekanisk väg förebygga, att lokal omläggning äger rum,
då tågväg är klargjord.

204. Vevapparat.

Vid dessa smärre anläggningar användes oftast den för svenska
järnvägsförhållanden egenartade ställverkstyp, som kallas vevapparater.
Namnet avser att angiva skillnaden i konstruktionshänseende från
hävstångsställverk, vid vilka trådledningarna manövreras medelst hävstänger
i stället för vevar. Vevapparaterna lämpa sig för uppställning i det fria
antingen helt oskyddade eller kringbyggda med ett på framsidan öppet
skjul, under det att hävstångsställverken på grund av sitt mera
komplicerade utförande behöva uppställas väl skyddade för regn och snö, helst i en
upphöjd byggnad, så att spännverken kunna anbringas under ställverket.

Under en följd av år gällde som allmän regel vid projektering av
anläggningar, att vevapparater voro mindre lämpliga för långa
växelledningar. Detta gjorde, att hävstångsställverk ofta kommo till användning
vid småstationer i stället för vevapparater av den anledningen, att
stationshuset, i vars närhet ställverket om möjligt borde placeras, var
beläget i ena änden av bangården, så att avståndet till den ena
infartsväxeln överskred det för vevapparat bestämda maximimåttet av 350 m.
För hävstångsställverk gällde som maximimått 550 m.

Redan på grund av erforderliga husbyggnader måste
hävstångsställverken draga större anläggningskostnad än de enklare vevapparaterna.
Denna kostnad ökades därigenom, att hävstångsställverken måste
kombineras med elektrisk stationsblockering för att på tågklareraren kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>