Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 595 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ved som lokbränsle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kapverkspersonalen samt å en del håll åtgärder vidtagas jämväl för densammas
förplägnad.

Arbetet med vedens lossning, kapning, klyvning m. m. utfördes å flertalet ställen
av statens järnvägars personal, medan detsamma å andra ställen utlämnades å
entreprenad.

För vedeldningen måste en del mindre ändringar utföras å loken.
Sålunda borttogs eldstadsvalvet för att i
höjdled bereda erforderlig plats för veden,
vilken måste förbrännas i relativt tjockt lager.

Å en del lok minskades dessutom rostytan
något genom igenmurning. Då eldning med
ved starkt ökar gnistbildningen, uppsattes
till förhindrande av antändningar utefter
banan gnisthuvar av trådduk över
lokskorstenarna. Med de äldre s. k.
turbinskorstenarna ernåddes härigenom en
betryggande släckning av gnistorna, vilket
däremot ej var fallet å lok med »rak»
skorsten med gnistfångare av perforerad
plåt i rökskåpet. Det blev därför
nödvändigt att å för vedeldning använda lok
utbyta dessa skorstenar mot sådana av för
vedeldning lämpligare typ, och valdes
därvid den finska modellen, vilken åstadkom
en fullt säker gnistsläckning. Å en del lok
anordnades vattenspolning i asklådan till
förhindrande av antändning genom från
rosten nedfallande gnistor. För att
möjliggöra medförandet av största möjliga
vedmängd å tendrarna påbyggdes
bränslerummet å desamma såsom bild 525 visar.
Tanklok kunde ej komma ifråga för
vedeldning, enär det begränsade utrymmet å
dessa skulle omöjliggjort medförandet av
tillräckliga vedkvantiteter.

Då mot viss kolkvantitet svarande vedmängd är ansenligt större till
såväl vikt som volym, medför vedeldningen en rätt väsentlig ökning av
eldningsarbetet, varför i de flesta fall en tredje man, »vedlämpare», måste
användas å loken.

524. Skorsten av finsk modell för vedeldat lok.

Vedens fuktighetshalt har en mycket stor inverkan på dess
användbarhet och lämplighet som lokbränsle. Väl torkad barrved har en
fuktighetshalt av cirka 20 procent. En kubikmeter av densamma väger ungefär 350
kg samt motsvarar vid eldning å lok ungefär 0,2 ton stenkol. Nyhuggen, rå
barrved kan ha en fuktighetshalt av ända till 60 procent och väger då cirka
700 kg per kubikmeter samt motsvarar i detta tillstånd per kubikmeter
ej stort mera än 0,10 à 0,12 ton stenkol. Då vedens volym praktiskt taget
ej ändras genom fuktighetshalten, innebär detta, att på 280 kg torr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>